- On this page / på denna sida
- Trettonde brevet
- On this page / på denna sida
- Trettonde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■MPMPI ^
GRANNARNA 169
"Det får ej ske. Hon har ej ännu förlåtit, ej välsignat
mig. Blodet skall ej stannas förr. Jag har svurit det."
Att övertala Bruno var ej tänkbart. Jag vände därför
all min omsorg till ma chére xnére. Men länge voro alla
bemödanden att återkalla hennes sansning förgäves. En
stund av obeskrivlig ångest förflöt. Jag fruktade
verkligen nu, att mor och son skulle följa varandra i graven.
"Om man kunde få upp ådern!" sade jag. "Det kan
ske !" sade Hagar och sprang ut. Nästan i samma
ögonblick slog ma chére mére klart upp sina ögon och fäste
dem skarpt på mig. "Var är han?" frågade hon häftigt,
"jag har ej drömt l"
"Han är här", svarade jag, "han är nära; han
förblöder i väntan på sin mors välsignelse."
"Var är han?" frågade hon ännu en gång. Jag stod
vid hennes huvudgärd; jag stod emellan mor och son; i
stället att svara på hennes fråga, drog jag mig bort, och
deras blickar möttes. En stråle av gudomligt ljus, av
outsäglig kärlek bröt fram ur dessa —- i den smalte deras
själar samman.
Hon reste sig hastigt upp och räckte ut sin hand,
sägande med moderskänslans fulla uttryck:
"Min son, kom hit! Jag vill välsigna dig t"
Han steg upp. Den store, reslige mannen stapplade som
ett barn och f ÖH på knä vid moderns säng. Hon lade sina
händer på hans blodiga huvud och sade med stark röst
och djup högtidlighet:
"Jag tager bort den förbannelse, som jag en gång
nedlade på min sons huvud. Jag skänker honom min fulla
förlåtelse. Må mannen försona vad ynglingen bröt. Det
förflutna vare såsom hade det ej varit. Jag erkänner, att
jag nu har min son att tacka för mitt liv, och jag ber Gud
den allsmäktige välsigna dig min son Bruno Mansfelt,
såsom jag nu gör det. Amen!" Och nu öppnade hon sina
armar för honom, han kastade sina om henne; bröst slöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
