- Project Runeberg -  Grannarna /
173

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Trettonde brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^

GRANNARNA I73

"Gå och se om han sover!" sade ma chére mére,
vinkande åt Brunos rum.

Jag gick. Bruno låg verkligen i en stilla slummer. Han
var mycket blek, men syntes mig skönare än jag
någonsin trott honom kunna vara. De så ofta sammanrynkade
ögonbrynen hade skilt sig och drogo i milda linjer över
de stora ögonvalven. En tår glänste klar på hans
färglösa kind. Mittemot honom, med armen stödd på
sängkarmen och huvudet lutat mot handen, stod Hagar,
blicken oavlåtligt fäst på hans ansikte. De rika, svarta
flätorna föllo ned över hennes arm och läto mig blott se en
skymt av ansiktets profil. Ännu en gång måste jag
beundra dess orientaliska och regelmässiga skönhet. Hagar
såg mig icke, och sakta återvände jag till ma chére mére.

"Han sover", sade jag.

"Himmeln välsigne hans sömn!" sade hon.

Om en stund hörde jag något krafsa i salen, och med
tanken på björn bad jag ma chére mére att få lämna
henne ett Ögonblick,

Riktigt fann jag min björn i salen, hoverande över
frukostbordet, men icke för sysselsatt därmed att ej bli
mig varse och hjärtligt räcka mig handen. Jag satte mig
bredvid den gode mannen, såg honom förtära sin frukost
och fröjdade mig över hans kostliga aptit. Sedan tvingade
han mig att söka någon vila. Jag måste lyda, och jag
bekänner, att jag fann mig väl därav. Uti ett litet vackert
kabinett, klätt i rött och vitt damast, beläget på andra
sidan om salen, njöt jag några timmar en välgörande
sömn.

När jag vaknade, såg jag Hagars huvud titta in genom
dörren. Hennes ansikte strålade av en glädje, som
tycktes gränsa till vildhet. "Han skall leva! Han skall leva!
ropade hon till mig. Hon böjde sig över mig och kysste
flera gånger häftigt mina händer, reste sig därefter upp,
gick omkring rummet, slog ihop händerna och skrattade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free