- Project Runeberg -  Grannarna /
174

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Trettonde brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

FREDRIKA BREMER

nästan konvulsiviskt, i det hon upprepade: "Han skall
leva! Han skall leva!"

Till min förvåning och glädje hörde jag, att ma chére
mére var åderlåten. Hon hade villigt ingått på björns
förslag därom. Efter åderlåtningen hade hon fått mera
lugn, ehuru ännu ingen sömn. Björn var inne hos henne
och jag gick dit. I

"Han vill, att jag skall sova", sade till mig ma chére
mére, icke utan harm, "han vill, att mina ögon skola
stänga sig i ro, och jag har ej ännu vid dagens ljus sett
min enfödde son, den, som nu vågat sitt liv för att frälsa
mitt! Men jag säger eder, att förr än jag fått se honom,
får jag ingen vila till själ eller kropp, och hade jag någon
makt i mina ben, så skulle jag — ta mig böveln, ej be
någon om lov!"

"Björn", sade jag avsides till honom, "hindra henne
icke! Låt henne få sin vilja fram. Människans vilja är
hennes himmelrike."

"Kära du, kära du, med dina himmelriken", sade björn
med en grym grimas och rev sig i huvudet, "sådana
himmelriken kunna föra till helvetes, eller åtminstone till
döden, när de givas i orätt tid."

"Men du ser själv, att det visst icke blir något
himmelrike här, om icke ma chére mére får sin vilja fram.
Och den är ju bra naturlig. Jag skulle ej i hennes ställe
vara annorlunda. Låt henne få se sin son! Bruno kan

ju komma in till henne."

"Nej! Han får icke röra sig ur fläcken i dag. Då är

det bättre att hon föres till honom, efter de nödvändigt

skola se och uppröra varandra. Obegripligt, att icke folk

kunna..."

"Stå icke där och tassla", sade ma chére mére häftigt,

"utan kommen hit, och om I haven förnuft och känsla,

så hjälpen mig in till min son. Jag lovar, att besöket skall

bli kort och att vi icke skola tala."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free