- On this page / på denna sida
- Sjuttonde brevet
- On this page / på denna sida
- Sjuttonde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA
103
anfall av hypokondri, eller av något ändå värre, vara a
bane! Jag är mycket orolig. Bruno även anar ont. Han
tog mig avsides i går och frågade orolig huru det var
fatt med hans mor.
Jag kunde icke svara honom något därpå. Och björn,
som är borta! Vad skola vi göra utan honom? Jag har
skrivit till honom hur här står till, på det han — om det
låter göra sig — må kunna påskynda sin återresa.
I Den 7 oktober.
Ack, Maria! Nu vet jag allt, och allt skall du även
nu få veta. Björn kom hem i förrgår afton. Jag tog emot
honom, som om han varit den enda människa i världen,
N. B. utom jag själv. Vad han sade mig om sin resa,
våra affärer, om Peter och Ebba, skall jag säga dig en
annan gång. Nu kan jag blott tala om vad som tilldrog
sig i går. #
Det var söndag och vi voro till middagen på Carlsfors.
Björns ögon stodo forskande på ma chére mére, och
grimaserna röjde ingenting gott, d. v. s. att de alldeles
uteblevo, vilket är ett tecken att björn är allvarsam och
sorgsen till mods. Vid bordet hade ma chére mére björn
till höger, Bruno till vänster om sig. Hon var tyst och
stilla som vanligt sedan en tid, men alldeles ovanligt blek.
Ej heller var hållningen så stolt, toaletten ej så ordnad
som vanligt. Slurkan satt på sned, och några testar vitt
hår föllo ned mot den gråbleka kinden. Det gjorde mig
ont att se på henne.
Sedan vi ätit soppan, slog nu ma chére mére i vin åt
Bruno. Vinet rann i strömmar på duken och hon märkte
det ej. Bruno ville taga buteljen ur hennes hand, i det
han sakta sade: "Min mor slår vinet på duken!"
"Gör jag det?" sade hon med en hemsk röst, "nå, då
ser jag, att det är slut med mig; slå i vin åt dig själv,
min son, din mor skall ej göra det mer!" Hon satte härvid
13. — Fredrika Bremer, Grannarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
