- Project Runeberg -  Grannarna /
197

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Sjuttonde brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRANNARNA

197

Den 14.

Leve! leve ma chére mére l Man kan icke bättre och
förståndigare än hon finna sig i sin olycka; man kan icke
med mera värdighet "kuscha" under vår Herres hand.
Hon har lämnat ifrån sig allt yttre hushållning till
Jean-Jacques, all inre till Jane-Marie och endast förbehållit
sig att vid vissa tillfällen rådfrågas. I anledning härav
har hon hållit ett stort och ståtligt tal för underhavande
och tjänstfolk, (Tuttcn har sagt sig upp till våren; hon
och Jane-Marie äro icke de bästa vänner.) Vidare har
ma chére mére eftersänt en person från Borgska
institutet i Stockholm, vilken under vinterns lopp skall
undervisa henne att i sitt blinda tillstånd utföra åtskilligt,
såsom: skriva, spela kort o. s. v. Emellertid knyter hon
flitigt på sin stora not och övar sig ivrigt i fiolspelning.
Till lynne är hon lugn, god och även glad. Jag måste även
säga, att Jane-Marie nu är förträfflig med henne och
spelar om aftnarna med en självförsakelse, som är
aktningsvärd, gamla sonater av Steibelt och Pleyel, "avec
accompagnement de violon", dem ma chére mére kan
utantill på sin fiol. Ma chére mére är nu även hjärtligare
i sitt sätt att vara med Jane-Marie, och det tyckes göra
denna gott. Bruno är alla dagar på Carlsfors. Ma chére
mére känner på avstånd igen galoppen av hans häst och
rodnar då och ropar: "nu kommer han!" När han är
med henne, råder något vida mer kvinnligt och behagligt
än eljest i hennes väsen. Bruno köper Ramm och bosätter
sig där.

Den 15.

Vi hade i dag gjort åtskilliga utbetalningar, som
medtagit alla våra pengar. Jag trodde icke att vi hade en
styver kvar. Då upptäckte jag att vi ännu ägde en
tolvskilling. Jag blev så förtjust åt den, att jag måste skratta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free