- On this page / på denna sida
- Adertonde brevet
- On this page / på denna sida
- Adertonde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
FREDRIKA BREMER
undanber jag mig. Och kan du icke betala arrende på
några år, så skall du ta mig böveln ha det utan arrende.
Det är nu sagt och beslutat/’
Björn med sin vanliga oavhängighet ämnade säga
ganska mycket däremot, men jag blev så förtjust åt ma
chére méres ord, att jag i ett kysste hennes kinder,
händer och klänning, och det tog kraften av björns motstånd.
"Kära Lars Anders! stå icke där och brumma som en
tordyvel i ett trästop; för mycket och för litet skämmer
allt", fortsatte ma chére mére. "Att vara oberoende och
karl för sig är en god sak. Men att av en vän icke vilja
emottaga en tjänst, är högmod och duger ej. Dessutom,
när jag gör er denna tjänst, mina vänner, så gör jag även
mig själv en tjänst, ty jag tycker om att ha er till grannar
— det finnes inga, som jag tycker så mycket om. Det
blir som jag sagt. Behållen Rosenvik utan arrende på fem
år. Sedan kunnen I betala mig som förr. Var icke
enstö-rig, Lars Anders! Se på din hustru; hon är mycket
förståndigare än du. Se så! Kom nu och kyss min hand
och låt oss vara ense!" Och hon räckte ut handen till
björn, som, halvt murrig, halvt tacksam och öm, kysste
och skakade den. Saken var nu avgjord, talades ej vidare
om, och ma chere mére reste god och glad som hon kom.
Jag var så innerligen lycklig över att åter ha Rosenvik
och där få njuta våren med dess blommor och fåglar,
att björn ej stod ut med sin oberoende enstörighet, utan
blev lycklig med mig.
Den 14 november.
Sedan halvannan vecka ger jag musiklektioner. Serena,
till vilken jag förtrott mig, har skaffat mig fyra elever.
De komma om förmiddagarna, medan björn är borta. Han
vet icke av^mitt företag och skall en stund få undra på
"huru hushållet går och pengarna dock så föga förminskas
i schatullet". För en man, så god och så litet fordrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
