- Project Runeberg -  Grannarna /
218

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Tjuguandra brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

218

FREDRIKA BREMER

ster stod i ljus, marschaller flammade vid gathörnen, snart
stod hela gatan såsom i ljusaste dag, och en mängd folk
med glada ansikten spatserade där fram och åter i den
lugna, milda vinteraftonen. Staden illuminerade för sina
patriarker. Dahlska huset såg skumt ut emot de övriga,
men ljuset där var inom.

Just som vi skulle gå in i porten mitt ibland en mängd
folk, som hade samlat sig däromkring för att se de
ankommande, föllo mina ögon på en figur, som stod bland
de andra. Den var insvept i en stor svart schal, men de
två stora, brinnande ögon, som ljungade fram under
densamma, gjorde att jag studsade och tänkte: "Hagar!"
I samma ögonblick drog sig figuren tillbaka, och oviss
om jag hade gissat rätt, men med en hemsk olycksaning,
gick jag in i bröllopshuset.

I dörren till salen mötte mig Serena med en vit krans
i sitt ljusbruna hår. Ack, vad hon var söt denna afton i
den lätta, vita dräkten, med de vänliga blå ögonen. Hon
var så vänlig, så behaglig för alla, och ändå — jag visste
det — var hon denna afton icke lycklig för sig själv.
Vänner och fränder samlades. Rummen fylldes. Ma chére
mére kom med mycket brak. Hon fördes av Bruno, och
ehuru blind var hon så hög och ståtlig som någonsin.
Jane-Marie var grann och ämabel. Bruno var dyster.
Hans mörka ögon följde jämt den ljusa Serena, men
ljusnade ej därav. Han var tyst och sluten.

Klockan åtta voro alla gästerna samlade. Man hade
druckit te, ätit glasser o. s. v. Nu uppstod på en gång
en stor tystnad. De gamla tu intogo två länstolar, stående
vid varandra mitt i salongen, på en rikt utsydd matta.
Deras barn och barnbarn samlade sig i en halvcirkel
omkring dem. En prästman av ädelt utseende stod framfor
dem och höll ett tal över äktenskapets skönhet och helgd.
Han slutade med att hänvisa till det vördnadsvärda parets
liv, såsom en bättre predikan över äktenskapets värde för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free