Grannarna / 219 (1927) Author: Fredrika Bremer Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Tjuguandra brevet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRANNARNA

219

pivet och människohjärtat, än hans tal. Vad han sade var
vackert och gripande. Ingen i församlingen hade torra
ögon; björn och jag lutade oss till varandra. En ljuv
och högtidlig rörelse hade intagit alla, och länge rådde i
den talrika församlingen en stor stillhet, men det var
icke ledsnadens.

Emellertid bereddes festens andra avdelning, och då
allt var i ordning, fördes sällskapet uppför med mattor
belagda trappor och upp i den övre våningen. Nu
uppfördes de "tableaux vivants", vilkas skönhet och behag
vida översteg allt vad jag väntat. Vid tillfälle vill jag
beskriva dem. Den sista var en enda stor, men förträffligt
ordnad grupp av alla Dahlska ättlingarna. Kören sjöngs
till den och gick mycket bra, särdeles då vi togo den för
andra gången.

Hela denna representation gjorde stort och allmänt
nöje. När kören för andra gången var avsjungen och
ridån för sista gången nedfälld, sprungo dörrarna till
balsalen upp; ett bländande ljussken strömmade därifrån
och en livlig dansmusik lät ungdomens hjärtan och fötter
komma i rörelse.

Och nu, Maria, tag fram din eau-de-cologneflaska och
bered dig på en katastrof, lika överraskande som oestetisk.
Verkligheten är litet prosaisk ibland.
I Gubben Dahl hade vid sin dotterdotters hand glättigt
vandrat ut i danssalen; gästerna följde under muntert
glam, då plötsligt jag blev varse en rörelse i den stora
ljuskronan. Serena, som gav sin morfar armen och talade
med några omkringstående, stod i detta ögonblick mitt
under den. Jag uppsände ett rop: "Akta er, kronan
faller!’5 Alla gapade förskräckta uppåt, men med blixtens
hastighet störtade Bruno fram och lyfte Serena undan
faran, i samma ögonblick som den präktiga kronan med
dess sextio ljus och tusen kristaller föll i golvet under ett
dövande skrammel. Bruno själv fick en häftig stöt i hu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>