- On this page / på denna sida
- Tjuguandra brevet
- On this page / på denna sida
- Tjuguandra brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
FREDRIKA BREMER
vudet. Han bleknade och vacklade. "Bruno! Bruno!"
utropade Serena med kärlekens omisskännliga och
sönderslitande ton, och hennes armar omfattade honom då
han dignade ned. Han slog sina om henne, han tryckte
henne till sitt bröst — ett saligt leende sken, lik en
solstråle, flög fram över hans anlete i det han sjönk ned och
förlorade sansen.
Intet ord om vad verkan detta gjorde i församlingen.
Inom en minut, olyckshändelse, kärleksförklaring och
död, eller vad som fullkomligt liknade det — man kan
bli från sina sinnen för mindre. Jag tillstår, att jag föga
vet vad som tilldrog sig ända till dess jag en stund senare
befann mig i ett stilla och blott svagt upplyst rum.
Bruno låg på en soffa. Han var åderlåten, men hade
ej ännu vaknat ur sin domning. Björn stod ruvande över
honom och såg högst grym ut. Ma chére mére höll hans
huvud på sina knän; hon var stilla, men tårar runno från
hennes förmörkade ögon och rullade långsamt nedför
hennes färglösa kind. Ett stycke ifrån dem satt fru Dahl.
Serena låg på knä framför henne och gömde sitt ansikte
vid hennes bröst, de hade lindat sina armar omkring
varandra. Bredvid stod gubben, med ögonen fästade på sitt
barn; bredvid stod även jag, talande tröstande ord till den
nästan sanslösa Serena.
’Var är hon?" sade Bruno i det han vaknade ur sin
dödlika dvala, men tydligen icke redig ännu — "ack, var
är hon ? Jag höll henne i mina armar... Serena!"
"O, det är ett kval, ett kval!" viskade Serena.
Bruno hade rest sig upp, han såg nu Serena och de
andra, och med en häftighet, som jag ej visste om den
härrörde från en återstod av sinnesförvirring eller från
hans passionerade natur, som ville bryta sig fram till sitt
mål, utbröt han: B
"Ha, jag ser, jag ser hur det är! I viljen gömma
henne, I viljen skilja henne från mig. Men varför viljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
