- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
FREDRIKA BREMER
hennes sätt att vara med Bruno så intagande, att det
ovillkorligt tvingar honom att tillbedja henne. Vad skall
jag för övrigt säga om Bruno? Han är bra och icke bra,
lycklig och icke lycklig; dag och natt, solstrålar och
åskmoln växla beständigt hos honom. Han förefaller mig
såsom en människa, den där känner sig icke förtjäna sin
sällhet, och därför dels är oenig med sig själv, dels jämnt
fruktar, att den skall ryckas ifrån honom. Måtte jag ha
orätt däri!
Härom dagen kom han in i Serenas rum, då jag, men
icke hon, var där. Han talade några ord med mig, men
syntes snart glömma, att jag var i rummet. Han
betraktade Serenas böcker, tavlor, sysaker med en slags
smärtfull ömhet; han såg sig omkring i rummet och
sade sakta för sig: "oskuld ... renhet... lugn!" Han
tog en liten ljusgrön silkesschal, som Serena ofta bär,
kysste den och lutade sitt ansikte i den. Om en stund
steg han häftigt upp och gick ut* Jag såg på den lilla
schalen; — den var våt av tårar.
"Lugn!" sade Bruno, och han suckade så djupt, så
smärtsamt. Ack! lugn har han ej. Han kan ej vara
ifrån Serena, men kan ej bliva när henne i ro. Han
kommer och far och kommer åter, två a tre gånger om
dagen. Han visar henne en kärlek, vars häftighet han]
blott dämpar för hennes skull; han överöser henne med
gåvor, som hon emottar för hans skull, men hans oro
gör henne synbart ont. ;
"Det är ett jäktande och fäktande! Jag vet ej vad
det skall tjäna till!" brummade nyss björn missnöjd.
"Det är mycket bättre att sitta trankil och äta sin
söta gröt, är det icke?" sade jag i det jag ställde ett
rykande grötfat på vårt aftonbord.
"Ja, när man äter den med sin Ulla allra sötaste
hustru."
Jag var nöjd med artigheten, ehuru den litet andades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
