- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
FREDRIKA BREMER
Hagar vaknade. Serena drog sig hastigt tillbaka, men
hon hade blivit sedd. "Vem är där?" frågade Hagar
häftigt. Serena teg, i hopp att hon ej blivit igenkänd;
men Hagar fortfor: "du svarar ej, men jag känner
dig. Jag har sett dig förr smyga kring min säng, du
bleka flicka, för att suga mitt hjärteblod. Tro ej, att
du kan hyckla för mig. Jag vet att jag är i ditt våld,
och jag vet vad du vill. Plåga mig vill du, taga mitt
liv genom långsamt gift. Till straff för mitt brott skall
jag småningom kvävas i brist av livsluft, och därför
har du tagit bort honom från mig, ätt jag ej mera skall
se honom, ej mera höra hans röst — ty det var min
luft, mitt liv. Han själv har överlämnat mig i ditt våld
för att pinas. Ja, han och alla hata mig och glädjas
åt mitt elände, men jag vill bedraga honom och alla...
jag skall befria mig!" Och härvid ville Hagar rycka
förbindningen från sitt sår. Men Serena sprang fram,
fattade hennes händer och höll henne med nästan
övernaturlig kraft tillbaka. Hagar stirrade på det milda
ansiktet, betäckt av smärtans och medlidandets tårar, och
sade:
"Vill ni uppehålla mitt liv för att så mycket
långsammare låta mig dö?"
"O nej, nej, Hagar! Misstro mig ej. Jag önskar att
ni skall leva!"
"Det tror jag icke! Ni älskar ju honom, som jag
älskar, som tillhör mig — ja, blekna, darra — som
tillhör mig, säger jag, ty jag fick hans löfte tidigare än
ni; mina rättigheter på honom äro äldre, heligare...
blod har beseglat dem! Ha, du vill mig väl, du ? Bort!
Jag vet vad svartsjuka är, den svarta, svarta, svarta
sjukan, som driver till mord, till galenskap... som i
ensliga timmar, i nattens tysthet viskar med hes,
spöklik röst: döda, döda! Ha, vita flicka, nu svartnar även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
