- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA
241
Hyssnat till er i skymningens och nattens stunder, då
ni trodde er vara allena — och jag har förstått huru
ni älskar... ingen låg själ, ingen vanlig kvinna kan
älska så! Lidelse, omständigheter, mörkret i er själ har
förvillat er — även över er själv. Men i klarare
stunder, även nu, Hagar, stig ned i ert hjärta och fråga er;
är det någonting som ni ej ville offra för Brunos
sällhet ? Finnes ett lidande som ni ej gärna ville draga för
hans skull? Är icke kärlek till honom er starkaste, ja,
nu ert hjärtas enda, djupa känsla?"
"Ja!" utropade Hagar, "ja, jag har älskat honom,
brinnande, outsägligt: älskar ännu, men — denna
kärlek har fört mig till brottet •.."
"Och hade ni träffat mitt hjärta, Hagar, och låge
jag nu döende bredvid er, så skulle jag dock säga:
ögonblickets verk skall icke fördöma det hjärta, som
troget älskar!" I
Hagar drog efter andan. En svalkande känsla
nedsteg i det förtvivlade hjärtat och släckte dess bittra
brand. Med sammanknäppta händer sjönk Hagar
tillbaka på sitt läger: "ja", viskade hon matt, "ja, ni har
rätt! Ack! det finnes då en, som kan förstå mig, som
kan tro mina ord. Hör mig då, Serena, du, som har
änglars mildhet och änglars klarhet i din själ, hör! Jag
ville icke döda dig! Nej! Jag ville icke göra Bruno så
ont. När jag satt allena i den mörka skogen och
svartsjukan ropade mordtankar till min själ, då visade jag
dem bort i avsky. När jag fick veta Brunos
förlovning, när jag såg, att mitt öde var oåterkalleligt
bestämt, då beslöt jag att döda mig. Och för att få kraft
därtill, skulle jag se honom tillsammans med er, med
er, hans trolovade brud... Ack! redan när jag såg er
för första gången, då gick det som ett kallt stål
igenom mitt hjärta; jag kände, att han skulle älska er
annorlunda än han älskat andra; jag kände att han
16. — Fredrika Bremer, Grannarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
