- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
FREDRIKA BREMER
tycktes vakna ur en plågsam dröm. Med en blick av
outsäglig kärlek och outsäglig smärta såg han på
Serena. "O!" sade han med tårfyllda ögon, "aldrig
tjusade mer ljuvlig Davids harpa den rasande anden till
ro! Men Serena! säg mig, vad har jag sagt? vad har
jag gjort? — och såg, vad har du tänkt därvid?"
"Du var sjuk, Bruno; men Gudskelov, nu är du åter
bra och allt är gott!" I
"Nej, med mig är icke allt gott, Serena — ty vet, att
det vansinne, du nu varit vittne till, är ingen
främmande gäst hos mig. Under dagens verksamhet, i
nattens stillhet överraskar den mig och blir min herre, till
dess jag åter blir herre över den; ser du! i den stund
min mor lade förbannelsen på mitt huvud — i denna
stund brast något därinom, som ej har helnat sedan —
vilda gärningar och minnen ha sörjt därför. O! länge
redan har jag längtat att ligga vid dina fötter med min
fruktansvärda hemlighet -— men styrka har felat mig,
styrka, att kanske för evigt... Dock nu är stunden
kommen! Vänd bort din rena blick, Serena."
Bruno tecknade nu i hastiga, men starka drag sina
första förvillelser. "Min brors manliga godhet", tillade
han, "ryckte mig från min farliga och förkastliga väg.
En stund trodde jag mig begynna ett nytt, ett bättre
liv. Kanske hade jag gjort det, om icke följderna av
mina första utsvävningar dragit mig ned. Jag hade
tidigt och i hemlighet varit spelare; jag hade förfört
därtill en ung man av mina kamrater. Jag blev orsaken
till hans olycka. Det var för att rädda honom, som jag
ånyo tillgrep förbjudna medel. Min stöld blev
upptäckt — upptäckt av min mor. Hon ville straffa mig
— strängt — för strängt törhända — dock nej ! Jag
förtjänade det. Men jag ville ej underkasta mig; våld
möttes med våld — jag trotsade min mor, och hon —
förbannade mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
