- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA
257
gick in i mig själv, och jag försökte att försaka dig.
Fåfängt! En onämnbar, oemotståndlig makt drog mig
till dig. Det var emellan oss ett band, som jag tyckte
vara knutet av Gud Fader själv. Du blev min. O, stund
av förtjusning, av gudasalighet! Du var min, och
förnyat var livet, förglömt allt det förflutna, försonat,
förklarat allt! Ack! blott för ett ögonblick! Snart reste
sig åter furierna i min själ, minnets straffande
gudinnor : och din tillgivenhet, Serena, din rena blick de blevo
för mig aggande förebråelser. Jag var icke värdig dig,
Serena — med var dag erkände jag det mer; — och
dubbelt ovärdig, då jag ville rycka dig in i ett liv, vars
mörker du ej kände. Ty fåfängt skulle jag vilja dåra
mig — aldrig skall jag bli lugn, aldrig skall rena
hjärtans sällhet bo i mitt bröst. Det skedda kan icke göras
ogjort. Det ar händelser i mitt liv, som jag aldrig skall
glömma, minnen, som skola förfölja mig till graven.
Det finnes mörka spår, vilda känslor i min själ, som
även din änglagodhet, din klarhet ej skola förmå
utplåna; — ånger över det förflutna skall förfölja mig
även vid ditt bröst...! O, Serena! Din oskyldiga hand
borde ej läggas i en, fläckad av många brott; du den
rena, den välsignade, skulle ej förenas med den, över
vilken samhällets förbannelse hemligen vilar;
åtminstone skulle du ej ägna din ungdom, din skönhet, din
kvinnliga dygd åt en — bedragare! Detta har blivit
mig klart, i denna sista tid. Det har blivit mig klart,
att om jag missbrukade ditt förtroende, om jag gjorde
dig olycklig — och lycklig blir aldrig mina dagars och
mina nätters deltagarinna — då först vore jag evigt
förkastlig. Länge plågade mig dessa tankar. Hagars
brott och din dygd, din seger över mig och över henne,
ha drivit dem till mognad. Jag älskar dig nu så högt
och heligt, Serena, som jag en gång älskade dig vilt
och egoistiskt, och därför har jag avslöjat min själ för
17. — Fredrika Bremer, Grannarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
