- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrivlig tyngd hade lagt sig på hennes hjärta och
hämmade dess slag — men den lyftes bort, den försvann;
— såsom den friska vinden bortblåser töcknen, såsom
stjärnan klarnar i den mörknande natten, såsom
morgonrodnaden uppgår och upplyser och förklarar allt,
så uppgick inom Serenas hjärta den eviga kärleken,
stark, mäktig, ljuv och segrande. Det blev i hennes själ
ljusare, friare, visare än någonsin; — där var ingen
tvekan, ingen oro mer, och då Bruno slutat att tala,
lutade hon sig till honom med stilla kärlekstårar och
sade:
"Jag går med dig, Bruno. O! min vän, min make, det
kan icke bliva annorlunda. Tillsammans låt oss vandra
på jorden, tillsammans en gång knäböja vid
Allför-barmarns tron."
Stum slöt Bruno henne till sitt bröst.
Ljus bröt in. En sång uppsteg ljuv och högtidlig och
omslöt de förenade med melodiska vågor. Det var
hymnen, som från templet höjdes till firande av den
uppståndne.
"Skuggbilderna" äro till ända och med dem mitt
värv. Hjärtligt gärna ville jag nu återlämna pennan i
fru Werners hand, men liksom vore hon litet stött att
jag fallit henne i talet, inträffar just vid denna tid,
nämligen strax efter Hagars död, en betydlig lucka i
hennes brevväxling, vars verkliga orsak jag ej kan
angiva och som jag finner mig ur stånd att fylla. Du
måste därför giva dig tillfreds, värde läsare, och —
om du så behagar — övergå till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
