- On this page / på denna sida
- Tjugufjärde brevet
- On this page / på denna sida
- Tjugufjärde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 FREDRIKA BREMER
Bruno med sin hustru iakttog sin värdighet av akta
man ?"
"Ack, du är för svår! Låg han för hennes fötter?"
"Icke precis. Det kunde icke rätt väl passa sig i så
stort sällskap, men — det tycktes, på det hela taget,
vara emellan dem ett ganska gott förhållande."
"Gott förhållande ? Du talar för eländigt!. Kanske
vill du slutligen, att jag skall tacka Gud för att de icke
storträtte ?" I
"Det kan du icke; ty de trätte."
"Herre Gud! om vad ?"
"Himlen vet vad anledningen var! Men han sade så
här: ’min söta Serena, min hustru, låt det bli som du
vill ha det!’ Och hon genmälde: ’Nej, Bruno, låt det
bli som du sagt. Det är bäst så!’"
"Nå Gudskelov! Vad du kan skrämma mig...! Och
hur såg Bruno ut när han sade ’min hustru’ ?" I
"Huru? ... som en man ..."
"Vilken tillber sin hustru?"
"Nåja! Och som i henne känner sig äga vad livet
har bäst."
"Se nu talar du bra, min björn! Än maten då, björn?
Tala nu litet om maten. Säg mig alla rätterna i
ordning. Du minns ej ? Du är för ynklig! Åh visst
kommer du ihåg något! Låt oss se; första rätten t. ex., som
alltid smakar bäst, vad bestod den av?"
"Jag tror ... kycklingar!"
’’Kycklingar? Omöjligt! Serena kan ej ha kycklingar
till förrätt; hon skulle då ha skinka till stek! Det är
omöjligt, alldeles omöjligt."
Björn skrattade åt min iver, och efter några
förnyade misslyckade försök att få reda på middagen,
måste jag alldeles avstå därifrån; men jag sade till
björn, att han var en ovärdig middagsgäst, och att jag
skulle berätta det för Serena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
