Grannarna / 264 (1927) Author: Fredrika Bremer Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Tjugufjärde brevet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ej mer, utan återtog sin harpa och spelade och sjöng
ljuvligt tills långt inpå natten. Ty han visste nu, att
han skulle bli salig."

Den 25.

Jane-Marie var hos mig i går, och var glad och
kun-nig. Jag fick höra åtskilligt av henne, och däribland
saker, som gladde mig. Ma chére mere blir allt mera
lugn och mild, far ofta i kyrkan, och hennes ordspråk
bli allt mera bibliska. Hennes hjärta tyckes mer nu än
förr begära att göra lyckliga; hon ger bort mycket åt
sina fattiga, däribland även ’gammalt linne’, och
bereder därmed, enligt en älskvärd, ung frus glada
yttrande, ’sin himlaparyr’. Ett litet uppträde emellan Elsa
och ma chére mere omtalade Jane-Marie, och gjorde
mig nöje. Ma chére mére hade härom dagen stött
omkull och slagit sönder ett par porslinskoppar, som stodo
på ett bord; hon blev förtretad därvid (hon vill ännu
ibland i småsaker alltför mycket agera den seende) och
lät i ögonblickets hetta ’böveln’ och bannor komma över
Elsa, för det hon ställt sakerna ’på orätt ställe’. Ma
chére mére hade orätt, men Elsa, som förr alltid med
ett par kraftiga ord protesterat mot all orättvisa,
medgav nu helt stilla, att felet var hennes. En stund
därefter satt ma chére mére vid sin knytning och fällde
sin knytnål. Den kom under soffan, och Elsa (som
alltid finner utväg att vara tillstädes, då hon kan
behövas) lade sig på knä, i det hon tog upp och återgav
den. Ma chére mére lade därvid sakta armarna kring
den trogna tjänarinnan, i det hon sade med rörelse:
"min kära Elsa! Vad skulle jag ta mig före, om jag
ej hade dig!" Elsa lutade pannan mot sin matmoders
knån, som hon omfattade, och en tår av ömhet och
glädje smög stilla nedför hennes benhårda kind.
Jean-Jacques rustar och styr fritt på Carlsfors, avskaffar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>