Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gråpappers-ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förkrossad satt han där, beröfvad sin enda glädje på jorden,
sitt sista hopp. Hon står brud i morgon — och hon
bjuder mig som vittne till brudgummens sällhet. Ja!
— — — Ja! Jag vill komma och mörda dem med min
blick. Nej! icke mörda ...; men jag vill stjäla deras fröjd
ifrån dem; bringa dem till förtviflan ... Nej, det vill jag
icke heller. — Men jag går dit; jag vill ännu en gång
tjusas af hennes åsyn, och sedan — sedan ... Hvad har
jag och hvad är jag sedan?"
Bröllopsdagen inföll. När det led emot aftonen, lät
hertig Albrecht utstyra sig med all den prakt, han
förmådde, och förbidade under stigande oro den avgörande
stunden. Han vandrade af och an i de stora salarna,
stannade emellanåt och öppnade ett af de fönster, som
vette mot det rikt upplysta bröllopshuset. Utanföre låg
staden, upplyst af månens ljus och fyllde på samma gång
den stora löpgrafven, som omgaf palatset, med stora,
mystiska slagskuggor. Sorlet af de anländande vagnarna
ljöd redan doft i prinsens öron, och hans hjärteblod
svallade i vågor, upprörda af den fruktansvärda lidelsens
storm.
Klockan slog sex. En kammartjänare inträdde och
förkunnade, att tiden var inne. Då uppgifver hertigen
ett förfärligt skrik, rifver sitt hår, springer upp som en
ursinnig, far under upprepade, gälla klagorop af och an i
rummen och störtar sig slutligen med blixtens fart
genom det öppna fönstret ned i löpgrafven.
Det förskräckta furstliga hoffolket skyndade, med
kammartjänaren i spetsen, för att, om möjligt, rädda sin
herres lif. Han var af dem alla älskad för sin mildhet
och välgörenhet. Sedan det ändtligen lyckats dem att
uppdraga honom ur djupet, funno de snart, att alla
bemödanden att återkalla honom till lifvet voro fruktlösa.
De förde under tårar hans andelösa kropp in i palatset,
och vakade däröfver hela natten, sedan bud blifvit affärdadt
till hertigliga slottet för att anmäla hvad som skett.
Det djupa intryck, en sådan tilldragelse gjorde på
stadens invånare i allmänhet samt på den aflidnes
anhöriga i synnerhet, kan man lätt föreställa sig. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
