Print (PDF) - On this page / på denna sida - Gråpappers-ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sköna Theodolinda kunde ej undgå att göra sig själf
hemliga förebråelser, och ansåg sig som en, ehuru visserligen
oskyldig, orsak till det rysliga själfmordet. Slutligen
begynte dock sinnena lugnas. Begrafningen gick för sig
i största tysthet.
Det stora palatset stod sedan en lång tid, ja nära
ett helt århundrade, öde, ty ingen ville bebo det. Emot
slutet af 1700:talet inköptes det af en grefve von
Einsiedel, hvilken nyligen förmält sig med ett ungt och
älskvärdt fruntimmer. Efter att hafva ånyo låtit i tidens
smak inreda rummen, flyttade han också dit med sin
maka, och de tillbringade därstädes i början ett ganska
lyckligt lif.
En afton sade grefven till sin hustru: "Viktiga
angelägenheter tvinga mig att företaga en längre resa. Jag
gör det med ledsnad, ty jag beröfvas på någon tid den
glädjen att njuta af ditt förtroliga umgänge. Emellertid
hoppas jag, att du ej förgäter mig och jag vill så fort
möjligt är åter skynda i dina armar. Din syster, om du
endast ger henne en vink därom, skall säkert med nöje
under min frånvaro hålla dig sällskap."
Den unga grefvinnan blef icke litet bedröfvad öfver
denna oförmodade skilsmässa. Men då resan redan var
bestämd och oundviklig, så måste hon finna sig i sitt
öde, och samma dag som grefven afreste inträdde hans
svägerska i huset för att mildra saknaden och förkorta
de långa kvällarna.
Då det led mot skymningen och de båda systrarna
sutto inbegripna i ett förtroligt samtal, rusar den yngre
häftigt upp, i det hon ropar: "Hu! Hvad här luktar lik."
Grefvinnan steg upp högeligen förvånad, och
ansträngde sina luktorgan för att öfvertyga sig, om det
verkligen så förhöll sig, men hon var icke i stånd att känna
det ringaste tecken till liklukt. Därför försökte hon lugna
sin syster igen, men det ville icke lyckas. "Här är visst
för kallt, du fryser, det är alltihop. Jag vill låta göra
upp eld i spiseln."
Snart sprakade en munter brasa i kaminen och en
stund förflöt tämligen stilla. Men åter springer systern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
