Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gråpappers-ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En hemsk förskräckelse rådde hos allt tjänstfolket.
De förtäljde, att under grefvinnans sjukdom hade det
ohyggliga Gråpappersansiktet tid efter annan uppenbarat
sig. Än hade en dräng sett detsamma i källaren, än hade
hushållerskan träffat det i skafferiet och andra gånger
hade det mött kammarjungfrun i garderoben. Alla
instämde likväl däri, att det aldrig, oaktadt sitt vidriga
utseende, förrådt något ondt uppsåt, utan snarare en
afsikt att biträda dem i deras sysslor, eller visa dem på
saker, som de sökte och själfva icke kunde finna.
Utan att misskänna andeväsendets välvilja, hvaraf
hon själf rönt ett så påtagligt prof, beslöt likväl grefvinnan
att öfvergifva en boning, där denna gäst tycktes hafva
inkvarterat sig. Hon flyttade till ett annat hus, och
lämnade det gamla palatset till andens fria förfogande. Flera
år förflöto, utan att någon mänsklig varelse satte sin fot
inom dess portar.
Men när nu den förundran, som ofvan skildrade
händelser öfver allt i Weimar uppväckt, hunnit glömmas,
och Gråpappersansiktet, som aldrig visade sig utom sitt
eget hus, lämnat rum för nya samtalsämnen, inköptes
slutligen det förut så illa beryktade palatset af en
förnäm och rik sachsisk embetsman, som likväl sällan bodde
där, men ofta i slottet gaf lysande fester, som ofta nog
bevistades af storhertigliga hofvet.
Vid ett sådant tillfälle satt en gång, omkring
midnatten och efter slutad bal, det lika talrika som förnäma
sällskapet vid taffeln. Musiken klingade i den stora, rikt
smyckade salen, kavaljererna njöto med begärlighet af
de läckra viner och rätter, under hvilka bordet sviktade,
och de sköna, ännu flämtande efter den sista dansen,
läppjade stundom på den i kristallglaset glödande
drufvosaften. Alla andades munterhet och glädje. Men just
som desserten skulle serveras, och orkestern höll sig
färdig att ånyo låta sina accorder frambrusa, uppkom en
häftig vind inne i salen, susade rundt omkring det
festliga bordet, så att det frasade i damernas sidenklädningar,
och slutade sin rund vid dörren, dit nu alla närvarande,
icke utan en viss häpenhet, riktade sina blickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
