Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gråpappers-ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och se, där står åter vårt Gråpappersansikte i all sin
gamla styggelse, men nu sväfvade intet leende på hans
läppar, utan ett genomträngande, hånfullt: "Ha-ha-ha-ha!"
skallade genom salen, hvarefter synen genast försvann.
Bestörtning, fruktan, förfäran och dåningar följde nu på
aftonens lustbarheter och nöjen. Desserten, som mången
längtat att smaka, fick stå orörd, och under ett oredigt
sorl och vimmel upplöstes sällskapet. Hvar och en for
så fort han kunde hem till sitt, och förde med sig ett
kusligt minne, hvilket helt och hållet utplånade hvarje
gladt intryck af det behag, den ädle och gästfrie värden
sökt bereda sina gäster.
Denna händelse vände åter allas tankar och samtal
på den förut så gammalmodiga andeuppenbarelsen. Den
store skalden Goethe, som nästan var oskiljaktig från den
då regerande storhertigen och tillika dess närmaste
umgängesvän, hade säkerligen icke saknats vid ofvannämnda
tillfälle, om han icke på samma tid vistats i Carlsbad,
hvarifrån han först mot hösten återkom. Naturligtvis
erhöll han snart del af hvad som under den märkvärdiga
natten tilldragit sig. Han smålog i början däråt,
men yttrade sig ej vidare i ämnet. Sanningen af hvad
han hört kunde han ej uppenbart bestrida, då så många
åsynavittnen funnos, och bland dem hans egen furste,
jämte andra personer, hvilkas trovärdighet han icke kunde
betvifla. Men det var icke fritt, att därjämte en viss
nyfikenhet och lust att komma underfund med rätta
förhållandet, d. v. s. att själf erfara, om icke alltsammans
varit en tillställning, ett bedrägeri, hade uppstått hos
honom. Därföre säger han en dag till det förtrollade
palatsets ägare, till hvilken han stod i nämare
vänskapsförhållande, och som genast efter andeuppenbarelsen för
alltid afsade sig nöjet att där anställa fester:
"Låt mig tillbringa en natt i edert palats. Men jag
vill vara alldeles ensam. Hända hvad som vill och kan!
Jag skall försöka bärga mitt lif."
Hans vän sökte väl i början afråda honom från ett
sådant beslut, men då han märkte, att Goethes föresats
var orygglig, och han dessutom väl kände dennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
