Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mask, som icke gjorde annat än sjöng från morgon till
qväll. Sång kunde visst vara bra, men ingen ville ge
en styfver för den.
Den hvita myran grät och bad för Qvitter, men
den besporrade dansade vals med henne, tills tårarne
torkade, och en vigtig myra i kalott förvisade Qvitter
från stacken och förelade honom att innan qvällen samla
i hop femtio torra granbarr, om han ville ha hus öfver
natten och sedan åter upptagas som arbetande
medborgare.
Med betryckt hjerta gick Qvitter ut i skogen för
att fullgöra vilkoret, ty annars fick han ju hvarken
mat eller husrum och, hvad som värre var, aldrig återse
den hvita myran.
Se, der ligga ju en hel hop barr. Hejsan, hvad
här ska arbetas!
»Hit ki ho! hit ki ho!» sjöng trasten, och för
den vackra sången glömde Qvitter barrstråna.
Nej se en så vacker blomma! Purpurröd med
hvita strimmor; och så den doftar!
Utan att betänka sig sprang Qvitter upp på stängeln
och satte sig på de granna bladen.
— Ack, om den vackra hvita myran nu sutte
bredvid mig, tänk hvad det skulle vara ljufligt! —
suckade han, och så kysste han blommans blad och
och inbillade sig, att det var den hvita myrans läppar,
han kysste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
