Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det står inte rätt till med honom — hviskade en
flicka med blossande röda kinder, till fästmannen, som höll
henne om lifvet.
— Det låter lite trolskt — medgaf han.
— Tänk, om han gjort som ... — Flickan tvärtystnade.
— Ja, ja, han brukar sitta vid elfven, säger man.
Flickan skakade på hufvudet och betraktade Simon
medlidsamt.
När Simon slutat att spela, gick brukspatronen fram till
honom och sade: — Du spelar som en hel karl du, min gosse.
Simon sade ingenting och började att åter linda in fiolen
i duken.
— Kom ner, så att vi alla få tacka dig — återtog
värden och räckte fram handen.
Simon tog brukspatronens hand och hoppade ned på
marken. Der trängde sig alla gästerna nyfikna omkring honom,
och hvar och en hade ett loford att säga. Simon stod tyst
och med nedslagna ögon, lyssnande till berömmet. Till sist
kände han sin hand fattas af en annan, en liten och mjuk
hand, och då han såg upp, möttes hans blickar af ett par
himmelsblå ögon, som frimodigt blickade in i hans. Det
var Gerda, patronens dotter, som stod framför honom.
— Så vackert, som du, kan visst ingen annan spela —
sade hon och nickade åt honom med det ljuslockiga hufvudet.
Simon rodnade ända upp till hårfästet, och han tyckte
inom sig att Gerdas beröm var det bästa, han kunde få för
sitt spel.
I det samma kom patronen och räckte Simon en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
