Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
specieriksdaler. Efter en stunds obeslutsamhet tog Simon emot
den och tackade, hvarefter han gjorde sig redo att gå.
En af gästerne, en gammal herre, som gällde för att
vara musikkännare, bad Simon återkomma påföljande dag,
och sedan Simon lofvat det, skiljdes han från sällskapet.
Simon hade icke sett Gerda sedan flera år tillbaka, ty hon
hade lefvat i hufvudstaden för att uppfostras, och det var
med möda, han nu kunde vända sig ifrån henne och gå.
Från gårdsplanen ställde Simon kosan till bruksbyggningarna.
Vid sidan af dem stod ett litet hus af trä, mera likt ett
skjul, och der bodde handelsmannen, som tillhandahöll varor
åt den stora personalen vid bruket och folket i trakten
deromkring. Nu var boden stängd, men handelsmannen satt
sjelf utanför och rökte sin pipa. Han var kommen till åren
och föredrog denna stilla njutning framför att deltaga i den
stojande festen uppe vid gården.
Simon gick rakt fram till handelsmannen och framförde
sitt ärende, som var att få igen messingsklockan.
— Har du pengar då? — frågade gubben och mätte
Simon från topp till tå med sina plirande grå ögon.
Simon tog fram specieriksdalern och visade den, utan
att säga ett ord.
Vid åsynen af pengarne reste sig handelsmannen och
gick in. Efter några ögonblick kom han åter med det gamla
uret. Simon gaf specieriksdalern och fattade ifrigt efter
klockan. Då han fick den i sina händer, strålade hans ögon af
fröjd, och utan att fråga efter, om han gifvit för mycket,
skyndade han från stället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
