- Project Runeberg -  Berättelser /
42

(1875) [MARC] Author: Richard Gustafsson With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bygden, att hon var sniken som »Pintorparfrun» och att hon ej
höll af något annat i verlden än sina kära pengar. Den
märkvärdigaste förändringen hos mor Fredrika var dock att
hon, som förr var sjelfva saktmodet, med ens blef sträf, ja till
och med sträng. Den ende, som någon gång kunde locka ett
småleende från henne, var Knut; men ju äldre han blef, ju
mera sällan hände detta, ty Knut med sitt glada sinne kände
sig med hvar dag allt mer främmande för modren och han
började att längta bort från det dystra lifvet i
barndomshemmet.

Under Vassängen hörde torpet Backen. Der bodde en
torpare med hustru och många barn, af hvilka det äldsta var
en flicka, som hette Anna. Så länge Knut kunde minnas
tillbaka, hade Anna varit hans bästa lekkamrat. Med henne
hade han byggt hus och ladugårdar invid stuguväggen, henne
hade han följt, då hon i hagen vaktade kreaturen, och då han
nere vid stranden slöjdade båtar, så var det hon, som sydde
seglen. Under gemensamma lekar hade de vuxit upp, och
när tiden gick och de båda lekkamraterna ej längre voro
barn, så slog det ömsesidiga tycket rot i deras hjertan. Men
när barndomen var försvunnen, var också glädjen borta för
Knut och torparns Anna, ty att den snåla mor på
Vassängen aldrig skulle tillåta Knuts förening med en fattig flicka,
det insågo båda mer än väl, och Annas föräldrar varnade
ständigt sitt barn för att tänka på Knut. Också undvek hon
honom så mycket som möjligt, men ibland kunde hon dock
ej motstå sin längtan att träffa barndomsvännen, och de båda
unga talade då om framtiden, som syntes dem så mörk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grberatt/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free