Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det hade varit bättre, om du stannat hemma.
— Jag kunde inte, käre Knut. Aldrig har du förr
varit borta från mig.
— Så får du vänja dig vid det, mor.
Knuts röst började åter bli sväfvande.
— Jag vaknade, när du smög dig ut, och en ångest kom
öfver mig, när jag genom fönstret såg dig träffa samman med
Nils och gå bort med honom. Jag ville ropa dig, men jag
kunde inte. Då klädde jag mig, tog Bläsan och for hit, för
jag hade hört att här skulle bli dans på Vreten. Kärran
ställde jag der nere vid grinden, men jag tordes länge inte
gå fram.
— Det skulle du heller aldrig ha gjort. Jag är nu så
gammal, att jag vill gå för mig sjelf.
— Ack, käre Knut, jag var så orolig för dig.
— Aldrig var du det förr.
Gumman svarade icke, men tårar rullade ned på hennes
kinder. Knut såg det icke och fortsatte:
— Här måste bli annat af. Jag tänker inte gå som
pojke längre. Daniel på Nygården behöfver en dräng. Jag
tar platsen jag.
Nu började gumman snyfta högt. — Du förstår mig inte,
Knut — sade hon — men det är min egen skuld. Hvarför såg
jag icke förr, hur ditt hjerta vände sig ifrån mig? Hvarför
talade jag inte ut, hvad jag tänkte? Nu tror du liksom de
andra. Nils sjöng ut han, hvad alla tänker om mig.
Knut stod lutad mot gärdesgrinden, och då gumman såg
att han allt mer och mer blef ur stånd att höra henne, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
