Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Sven vid hemkomsten underrättade Karin om hvad
som händt, flög ett leende öfver hennes ansigte. Den blick,
hvarmed hon helsade Bengt, då han kom som dräng i huset,
var mörk som natten; den blick, hon nu gaf honom, var
ljus som dagen. Så kan tiden förändra.
*
En klar himmel. väntar att molnen skola komma, och
ju längre de dröja, desto mörkare äro de, när de en gång
skönjas vid horizonten. Så var det med Svens lycka. Molnet,
som så länge dröjt, närmade sig allt mera hotande; men han
såg det icke, ty hans goda hjerta gjorde honom blind.
En afton satt Sven ensam hemma i stugan och väntade
att Karin skulle komma hem. Hon hade gått ett ärende
till en af grannqvinnorna. Bengt hade en kort stund förut
rest till staden. Lars var ute på marken. Efter en stund
reste sig Sven och gick ut. Han tänkte ej så noga på, hvart
han skulle gå, och kom så ut i hagen. Der fick han se sin
häst och fjäderkärran, som Bengt nyss tagit för att fara till
staden med. Hästen stod bunden vid ett träd, så att han ej
syntes från landsvägen, som strök förbi ett stycke längre bort.
Bengt syntes icke till, och Sven gick derför utefter
skogsbrynet för att se efter honom.
Plötsligt stannade Sven vid ett berg, som stupade ned i
en kjusa, der ån slingrade sig fram mellan små gräsplaner
och stenhögar. Bakom ett af stenrösen stod Bengt, och Karin
var med honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/grberatt/0069.html
