Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karin tystnar, och fåglarne i björkdungen falla in med
sin gälla kör. Ett prasslande ljud höres borta från
hasselskogen. Karin lyssnar och tycker sig höra steg. Emellan
björkstammarna skymtar fram en ung man med mörka, skarpt
markerade anletsdrag; han håller sina stora bruna ögon
fästa på Karin, under det att han hastigt närmar sig henne.
— Johannes! — ropade Karin och steg upp, som för
att gå.
— Är du rädd för mig, Karin? — frågade den nykomne
och tvärstannade.
— Jag borde vara det.
— Och hvarför?
— Alla menniskor säga att du är elak, att du narrat
mången flicka förr.
— Och nu tror du att jag vill narra dig?
— Jag vet inte hvad jag skall tro.
— Om du höll af mig, så skulle du tro mig om godt.
Karin svarade icke, hvarpå Johannes fortfor: — Säg
mig, Karin, finns det ingen, som du rätt hjertligt håller af?
Karin såg upp på Johannes, men då hon mötte glöden
i hans blick, slog hon åter ned sina ögon.
— Är det ingen? — frågade han.
— Jo, far — svarade Karin sakta.
Efter en stunds tystnad sade Johannes: — Jag reser
härifrån i natt, som kommer.
— Reser du?
— Patron skickar mig till landtbruksskolan, för han vill
ha mig till rättare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
