Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till barndomens dagar, då han med sina små sorger gick till
modren och fann tröst hos henne. Det föreföll honom nu,
som om han åter satt vid hennes fötter med hufvudet i
hennes knä. Hon smekte hans hår och kinder och tröstade sin
käre Erik. Han tog en af hennes händer i sina och lade
den mot sin brännande panna. Hon torkade bort hans tårar
och bad honom bli glad igen. En känsla af frid sänkte sig
ned till honom, och när han omsider lemnade kyrkogården,
gick han närmaste vägen till hemmet, som låg helt nära
kyrkan, på andra sidan prestgårdens egor.
Under hela hösten sågs Erik sällan ute. Nybygget stod
fortfarande öde, och Erik gjorde ingen min att vilja flytta
dit. Tvärt om företog han sig att reparera den gamla gården,
liksom tänkte han för alltid stanna qvar der.
En dag på senhösten blef församlingens prest öfverraskad
af att se Erik komma till sig på besök. Sedan Erik blef
herre på Hacksta, hade han aldrig varit i prestgården, och
derför väckte nu hans ankomst stor förvåning bland
prestgårdsfolket. Man gissade hit och dit öfver hans ärende, men
ingen träffade på det rätta.
Då Erik kom in, stannade han vid dörren, tills presten
bad honom stiga fram och sitta ned. Då satte han sig under
tystnad, liksom väntade han att presten skulle fråga, hvarför
han kom. Ett drag af lugn hvilade öfver Hacksta-bondens
anlete, men han såg ut, som om han på de sista tre
månaderna blifvit tio år äldre. Hans högtidsdrägt var ovanligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
