Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Öfverblick af elektricitetslärans utveckling och förnämsta satser. De elektriska enheterna - 7. Voltas stapel - 8. Den galvaniska strömmens kemiska verkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7. Voltas stapel. - Det förnämsta resultatet af Voltas
forskningar är den efter honom benämda allmänt kända
apparaten, hvilken, sedermera förbättrad och använd i flera olika
former, utgör en så kraftig elektricitetskälla. Volta fördes till
uppfinningen af sin stapel därigenom, att han ville iakttaga
hvilken verkan, som två eller flera med hvarandra förenade
galvaniska element utöfvade på den preparerade grodan. Hvarje
sådant element sammansättes af honom af två metalliska och
en fuktig ledare, och den olika rol dessa spela vid
elektricitetens utveckling ådagalades af honom. De första af Volta
konstruerade större staplarna sammansättes af omkring 20
koppar- eller silfvermynt i beröring med lika många skifvor af tenn
eller zink samt med mellanlag af papper eller skinn, fuktadt
med vatten eller koksaltlösning. År 1800 kan uppgifvas såsom
tidpunkten för denna uppfinning, ehuru Volta redan flera år
förut egt kännedom om, att elektriciteten kan förstärkas genom
samverkan af två eller flera element. Volta jämförde stapeln
med en ofantlig laddflaska, endast svagt laddad, men med den
väsentliga skilnad, att stapelns ström är fortfarande, under det
att laddflaskans blott är ögonblicklig. Den dynamiska
elektriciteten kan derför i flera fall åstadkomma långt kraftigare
verkningar än den statiska.
8. Den galvaniska strömmens kemiska
verkningar. - Voltas uppfinning väckte allmän uppmärksamhet och
flerfaldiga försök anstäldes i syfte att närmare utforska stapelns
egenskaper. Det var i synnerhet i England sådana
undersökningar gjordes af framstående vetenskapsmän, och de förde
äfven där snart nog till betydande resultat. Sålunda funno
Nicholson och Carlisle redan några veckor efter bekantgörandet
af Voltas upptäckt, att den galvaniska strömmen från stapeln
sönderdelar vatten. Strömmens kemiska verksamhet undersöktes
närmare af Davy och sedermera af Faraday (1791-1867).
Men äfven Sverige lemnade vigtiga bidrag till dessa
forskningar. Berzelius och Hisinger uppstälde på grund af
vidsträckta försök med stapeln den allmänna sats, att alkalier,
jordarter och brännbara enkla ämnen attraheras af den
negativa polen, men syre och syror af den positiva polen till stapeln.
De visade äfven, att den elektriska verkan blott sker relativt
och icke absolut, enär ett ämne kan förhålla sig som en bas
mot ett andra och som en syra mot ett tredje ämne.
Kännedomen om strömmens kemiska verkningar blef af
stor vigt för elektricitetens praktiska tillämpningar. Icke blott
att en ny betydande gren af tekniken, galvanoplastiken, till
följe deraf uppkom, utan kanske ännu mera genom att den
förde till konstruktionen af de konstanta galvaniska elementen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
