Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Öfverblick af elektricitetslärans utveckling och förnämsta satser. De elektriska enheterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upptagna elektricitetsmängden. Potentialen, som genom kroppens
verkan utåt erhålles å en punkt hvar som helst, angifves genom
den elektriska laddning, som en dylik från kroppen isolerad,
men i ledande förbindelse med jorden varande kula genom
influens eller statisk induktion erhåller, då dess medelpunkt är
anbragt vid i fråga varande punkt; tecknet är dock motsatt
den i kulan utvecklade elektricitetens. — Men den vanliga
definitionen å potentialen är att uttrycka denna genom det
mekaniska arbete, som erfordras för att aflägsna
elektricitetsmängden 1 från kroppen eller från den punkt utom denna,
hvars potential skall bestämmas, till oändligt afstånd därifrån,
d. v. s. så långt att kroppens verkan blifver noll. Potentialen
räknas positiv eller negativ allt efter som kroppen är positivt
eller negativt elektrisk.[1]
Jordens potential antages vara noll,
emedan en kropp, som sättes i ledande förbindelse med jorden,
genast förlorar sin elektricitet.
Potentialskilnad lemnar, såsom namnet antyder, begrepp
om den skilnad i potential, som förefinnes mellan två elektriska
kroppar eller mellan två punkter, där elektrisk inverkan eger
rum, då det är fråga om statisk elektricitet, eller mellan två
punkter af samma ledare, så framt det är fråga om dynamisk
elektricitet. Om t. ex. en galvanisk stapels eller en
dynamomaskins poler förenas med en ledningstråd, i hvilken då en
elektrisk ström uppstår, alstrar den elektromotoriska kraften
en potentialskilnad mellan dessa poler. Den ena af dessa blifver
positivt, den andra negativt elektrisk, och strömmen antages
gå från den förstnämda, hvars potential är positiv, till den
sistnämda, hvars potential är negativ. Potentialskilnaden är
således en följd af den elektromotoriska kraften, och strömmen
en följd af potentialskilnaden. Alltid så snart två kroppar med
olika potential förenas med en ledande tråd, sker en utjämning
af potentialen tills den blifvit lika för båda, i det att
elektriciteten strömmar från kroppen med högre till den med lägre
potential. Uppkomsten af en elektrisk ström förutsätter alltid
en sådan potentialskilnad. Är mellan två punkter af en
ledning, där en sådan ström framgår, potentialskilnaden P,
strömstyrkan I och ledningsmotståndet m, så är enligt den ohmska
lagen, hvilken jämväl i detta fall är tillämplig,
| I | = | P | , | |
| — | ||||
| m | ||||
| P | = | ⌠ | dq | , |
| ⎜ | ── | |||
| ⌡ | r |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
