Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Elektricitetens uppmätning för tekniska ändamål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BESTÄMNING AF SJÄLFINDUKTIONSKOEFFICIENTEN.
101
dragna kurvan O’A’B’ visar samma qvantiteter, n är, sådan
induktion uppstår. Stycket 00’ är = (f)T är fasskilnaden. Båda
kurvornas period är densamma. Förhållandet blifver sådant i
afseende å strömstyrkan, som om med oförändrad
elektromotorisk kraft, motståndet tillväxt från M till
V HT, 4?I2J
-M*+^ä
M’,
där 8 betecknar antalet strömvexlingar i sekunden eller det
antal gånger strömstyrkan blir noll under en sekund.
Uppmäter man det verkliga motståndet M och det skenbara
motståndet M!, erhålles af den sista eqvationen
själfinduktionskoefficienten
L =
FIG. 52.
Såsom Brew visat, kan man med fördel göra bruk af
Cardews voltmeter för denna bestämning. Man anbringar då
voltmetern i derivation till en vexelströmmaskin eller transformator
och observerar utslaget J±, inför sedan trådrullen, som skall
undersökas, i samma ledning som voltmetern, och erhålles då
utslaget da. Det skenbara motståndet hos trådrullen blifver
på grund af ohmska lagen
^-IjM",
2
där M" är voltmeterns motstånd. Införes detta värde å
skenbara motståndet i nyss gifna uttryck för Ly kan denna
koefficient beräknas. Det funna värdet är likväl blott approximativt.
Vanligen begagnar man för själfinduktionskoefficientens
bestämning en anordning, grundad på Wheatstones brygga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
