- Project Runeberg -  Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar /
106

(1893) [MARC] Author: Gustaf Robert Dahlander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Galvaniska staplar. Accumulatorer. Termoelektriska staplar - 69. Amalgamering af zinken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106 GALVANISKA STAPLAE.

med järn etc. Man finner nämligen, att den rena zinken endast
långsamt upplöses, hvarvid gasblåsorna häfta vid metallen och
därigenom hindra denna att lifligt angripas af syran. Däremot
upplöses den vanliga zinken hastigt och med riklig gasbildning.
De la Eive har genom ett enkelt försök visat orsaken till detta
förhållande. Han nedsatte en stång kemiskt ren zink i utspädd
svafvelsyra och nedförde därefter i vätskan tillika en
platina-tråd, hvilken på ett ställe inom eller utom vätskan bragtes i
beröring med zinken. Under det att gasutvecklingen förut
försiggick ganska långsamt, blef den nu helt liflig, men den egde
icke längre rum vid zinken, utan vid platinan, under det att
den förstnämnda metallen tämligen hastigt upplöstes. När
beröringen mellan metallerna upphörde, flyttades gasbildningen
tillbaka till zinks tången, där den endast långsamt försiggick.
Förhållandet blef enahanda, om i stället för platina koppar,
järn eller andra metaller användes. De främmande ämnen, som
innehålles hos den vanliga zinken, spela samma rol som platinan
i nyssnämnda försök gjorde. Detta framgår däraf, att den orena
zinken efter att någon tid hafva varit utsatt för inverkan af
den utspädda syran får en ojämn yta, visande att vätskan icke
upplöst lika mycket af den fasta massan efter hela
beröringsytan, hvaremot ren zink lika åverkas öfver allt.

Man får väl märka, att stapelns verksamhet är väsentligen
beroende af den kemiska verksamhet, som i stapeln försiggår,
så att man icke kan fullkomligt upphäfva denna utan att tillika
göra slut på strömmen. Den åverkan zinken lider i Voltas
stapel är sålunda ett nödvändigt vilkor för att en ström skall
alstras, och man har endast att tillse, att icke mera af zinken
användes än hvad som är nödvändigt för att uppnå det afsedda
syftet. Huru detta kan ske, skola vi nu lära känna.

69. Amalgamering af zinken. - Vid det stora
flertalet galvaniska staplar, huru olika de ock i öfrigt må vara
inrättade, gör man bruk af zink. Af det föregående inses, att
det skulle vara af stor fördel att härtill använda kemiskt ren
zink, ena;* i så fall zinkförbrukningen för samma strömstyrka
vore vida mindre än eljest. Kostnaden för den rena zinken
är emellertid så stor, att dess användande för detta ändamål
sällan kan komma i fråga. Man har emellertid ett enkelt medel
att gifva den orena zinken samma egenskaper i ifrågavande
hänseende som den rena zinken. Man behöfver nämligen för
den skull endast ingnida zinken med qvicksilfver eller med
andra ord amalgamera den vid ytan. Nedsänkes på så sätt
behandlad zink i utspädd svafvelsyra, angripes den knappt
märkbart, och när stapeln är i verksamhet, utvecklas väte endast
vid den negativa metallen. Dessutom förökas i allmänhet den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:16:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grdahlel/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free