Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Galvaniska staplar. Accumulatorer. Termoelektriska staplar - 82. Järnelement
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 GALVANISKA STAPLAR.
Marié Davy har äfven infört användandet af klorsilfver
vid galvaniska element. Warren de la Rue har sedermera
begagnat sig häraf för samma ändamål. Den sistnämnde
fysikerns element utgöres af ett nedtill slutet glasrör, i hvilket en
oamalgamerad stång af möjligast ren zink nedstår. Dennas
öfre ände är genomborrad för att upptaga ett litet silfverband,
gående till nästa element. I glasröret står äfven ett band af
silfver, omgifvet med en cylinder af smält klorsilfver, som
innehålles i en cylinder af pergamentpapper. Vätskan i röret
utgöres af en lösning af 23 delar salmiak i 1,000 delar vatten.
Böret slutes med en propp af paraffin. När elementet är i
verksamhet, upplöses zink, som ersätter Silfret i kloriden. Warren
de la Rue har sammansatt en stapel af 11,000 sådana element,
den starkaste galvaniska stapel, som hittills blifvit utförd.
83. Järnelement. - Man har vid flera tillfällen gjort
försök att använda järn vid galvaniska element. Sålunda har
man vid Groves stapel ersatt platinan med det vida mindre
kostsamma järnet. Schönbeins element utgöres af ett
gjutjärnskärl, som innehåller en lercell med zinkcylinder och utspädd
svafvelsyra, under det att järnkärlet i öfrigt är fyldt med
salpetersyra, med tillsats af en tredjedel svafvelsyra för att
bibehålla salpetersyran koncentrerad på det att hon icke må
angripa järnet. - Ett annat järnelement, hvilket i Österrike
vunnit icke obetydlig tillämpning, är en modifikation af Bunsens
element, i det man ersatt kolet i lercellen med ett
gjutjärnsstycke af korsformig tvärskärning. Genom tillsats af något
kisel till gjutjärnet kan man, enligt Uelsmann, bättre
tillgodogöra salpetersyran i stapeln.
Egendomlig är en af Belloni uppfunnen pelarestapel, hvars
båda elektroder äro af järn. Samma järnstycke tjänar här både
såsom positiv och negativ elektrod. Möjligheten häraf beror
på järnets passivitet, då det nedsänkes i koncentrerad
salpetersyra. Den sida af järnet, som icke åverkas, förhåller sig som
platina eller kol, den andra sidan, som kommer i beröring med
utspädd svafvelsyra, angripes och förhåller sig som zinken i de
vanliga staplarne. Elektroderna äro af gjutjärn och ega konisk
form och inuti dem anbringas äfven koniska men något mindre
kärl af porös lera på något afstånd från järnet. Dessa karl
innehålla den utspädda svafvelsyran, under det att i järnkonen
finnes en blandning af en del salpetersyra och tre delar
svafvelsyra efter volym. Med en sådan stapel i form af två pelare
med tillsammans 60 element, erhölls en elektromotorisk kraft
af 81 volt, som efter fem timmar sjönk till 68 volt.
Motståndet hos ett element af 20 cm. diameter var till en början
0,133 ohm och vid slutet 0,240 ohm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
