Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Galvaniska staplar. Accumulatorer. Termoelektriska staplar - 92. Sekundära staplar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 GALVANISKA ELEMENT.
ledningsmotstånd, nämligen det yttre motståndets storlek och
således styrkan af den ström elementet utsänder. Detta
anmärkningsvärda resultat är bekräftadt af Heynier. Bary fann*),
att motståndet lider en väsentlig förminskning, när strömstyrkan
ökas. Med alla de undersökta elementen visade sig detta vara
händelsen. Vid en förökning af strömstyrkan från l till 100 sjönk
i ett fall motståndet 75 proc. af sitt ursprungliga värde. Jämväl
en elektrolyts motstånd befanns variera på samma sätt med
den ström, som genomgick densamma. Detta visade sig t. ex.
vid en kopparsulfatlösning med elektroder af koppar, dar icke
någon märkbar polarisation egde rum. Ju starkare ström, som
fick genomgå vätskan, desto mindre blef dennas
ledningsmotstånd. Denna omständighet, hvars orsak icke är bekant,
visar hui* svårt det är att på förhand beräkna en stapels och
en vätskas ledningsmotstånd, och att de uppgifter man har
häröfver endast äro fullt tillämpliga under samma förhållanden,
som vid deras bestämning förefunnos.
92. Sekundära staplar. - Man benämner så
apparater, hvilka, sedan de varit utsatta för inverkan af en elektrisk
ström från en galvanisk stapel eller annan elektricitetskälla,
därigenom erhålla egenskapen att under någon tid kunna verka
såsom en galvanisk stapel. Ritter var den förste som utförde
en sådan apparat. Han tog nämligen ett antal metallskifvor,
hvilka lades öfver hvarandra såsom Voltas stapel, men med
uiellanlag af kläde, fuktadt med någon saltlösning. Strömmen
från en galvanisk stapel fick under någon tid genomgå
skifvorna. Den afbröts därefter, men i stället förenades de yttersta
skifvorna med en ledare, i hvilken då en ström uppstod i
motsatt riktning till den ursprungliga. Orsaken härtill är att vid
metallskifvorna afsätta sig lager af syre och väte, utvecklade
genom vattnets sönderdelning, och vid beröringen mellan
metallen och dessa gaser alstras en elektromotorisk kraft. Detta
fenomen kallas som bekant polarisation och den häraf
uppkommande strömmen polarisationsström. När den sekundära
stapeln slutes, uppkommer äfven gasutveckling, men i motsatt
riktning mot den förra, hvarför strömmen snart upphör. Jacobi
begagnade sig 1847 af en sekundär stapel med platinableck
och vatten för att neutralisera de elektriska laddningar, som
uppstå i telegrafkablar vid strömmens öppnande. Men det är
förnämligast genom de undersökningar Planté anstalt öfver de
sekundära staplarne, som dessa blifvit af verklig betydelse. Han
visade år 1859, att blyet är särdeles passande för dem, emedan
det både är olösligt i utspädd svafvelsyra och dessutom förmår
*) Se FÉlectricien, 1890, p. 8 äfvensom p. 147.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
