Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Galvaniska staplar. Accumulatorer. Termoelektriska staplar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILKOR TÖR HÖG VERKNINGSGRAD VID DESSA STAPLAR. 181
ej heller på ledningsförmågorna för värme och elektricitet, utan
endast på förhållandet mellan de sistnämnda. I följd häraf
blifver verkningsgraden oberoende af stängernas längd samt
till och med af temperaturskilnaden mellan fogarne, men växer
i samma mån den elektriska ledningsförmågan är stor i
jämförelse med stängernas förmåga att leda värme. Den mängd
elektricitet, som på tidens enhet sättes i rörelse, förökas genom
att förminska stängernas längd samt till en viss gräns föröka
deras tvärskärnings area.
Vid tillämpningen af de utvecklade formlerna till
järn-ny silfver-elementet samt vid jämförelse mellan den elektriska
energi, som häraf erhålles, och det mekaniska arbete, som en
fullkomlig värmemotor skulle kunna åstadkomma, då den
arbetar mellan samma temperaturgränser, befans det, att den
elektriska apparaten skulle erfordra 300 gånger så mycket
värme som motorn för samma kraftutveckling. Det synes häraf
så väl, att den termo-elektriska apparaten är mycket ofullkomlig
i fråga om värmets tillgodogörande som ock, att det finnes föga
utsigter för, att den må någonsin kunna med fördel ersätta den
af en motor drifna dynamomaskiner Äfven hvad vi ofvan
anfört rörande GKilchers stapel bekräftar detta. För att vinna
ett fördelaktigt resultat vid de termo-elektriska staplarne måste
man kunna använda ämnen, hvilkas förmåga att leda värmet
och elektriciteten förändras i olika förhållande, när temperaturen
stiger, i enlighet med hvad ofvan anfördes, och härför äro
Utsigterna icke stora.
Vi vilja i samband härmed omnämna, att L. Lorens vid
sina omfattande undersökningar öfver metallernas förmåga att
leda värme och elektricitet funnit, att om den betecknas med
W och E hos samma kropp vid den absoluta temperaturen T,
d. v. s. vid den på vanligt sätt efter Celsii skala räknade
temperaturen plus 273°, så är
w_hT
där Ji är en konstant.
För flertalet metaller och legeringar, som Lorenz
undersökte, .fann han i medeltal
^100 TPo 1
-rr^– -rr =1,3 7 O,
där index angifver temperaturen, hvilket uttryck nära nog
öfverensstämmer med ofvanstående formel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
