- Project Runeberg -  Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar /
210

(1893) [MARC] Author: Gustaf Robert Dahlander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Dynamo-maskiner för likriktad ström - 128. Wheatstones & Siemens dynamo-elektriska maskin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

där den alstrade strömmen skall användas. Det är lätt att
finna, huru denna maskin verkar. Järnskifvornas ändar utgöra
de fyra polerna till två af hvarandra oberoende elektromagneter
med motsatta poler. För att till en början meddela någon
magnetism åt järnet, ledes strömmen från ett galvaniskt element
genom elektromagneternas trådlindningar, i enlighet med hvad
i näst föregående paragraf blifvit anfördt. När sedermera
induktorerna bringas i rotation, induceras strömmar, som till en början
äro svaga, men snart erhålla en betydande styrka. Den ena
af de båda induktorrullarne, den mindre, tjänar härvid endast
till att förstärka den hos järnet varande magnetismen, hvilket
sker på det sätt, att den svaga remanenta magnetismen hos
järnet inducerar strömmar med vexlande riktningar i induktorn,
hvilka genom strömvändaren erhålla ständigt samma riktning
och sådan, att när de därefter genomlöpa elektromagneternas
trådledningar, de frambringa en lika riktad magnetism som den,
hvilken förefanns hos järnet. Magnetismen, sålunda förstärkt,
inducerar i induktorn allt starkare strömmar, hvilka i sin
ordning ytterligare förstärka magnetismen o. s. v. Strömmarne,
som uppkomma i den stora induktorrullen, måste härunder allt
mera tilltaga i styrka intill en viss gräns, beroende på
rotationshastigheten. Denna måste vara mycket stor för att erhålla
kraftiga strömmar. Men då upphettas äfven maskinen i hög
grad, hvilken olägenhet man sökt undanrödja på samma sätt
som vid Wildes maskin, nämligen genom att införa en ström
kallt vatten i den ihåliga järnkärnan. Men i alla händelser
återstår den olägenhet, att två särskilda induktorrullar användas,
anbragta på hvar sin axel. Ruhmkorff och Gaiffe hafva
modifierat denna anordning, den förstnämnde genom att fästa båda
rullarne på en axel, den senare genom att upplinda två
särskilda trådar på samma axel, så att den ena af dem står i
förbindelse med blott elektromagnetens trådlindningar, den andra
med den yttre ledningen. Inom tekniken hafva dessa
anordningar icke vunnit tillämpning, och Ladds maskin i sin
ursprungliga form har ej heller blifvit ånyo utförd, sedan andra
uppfinningar, hvarom vi strax skola tala, visat möjligheten af en
enklare och äfven i andra hänseenden fördelaktigare lösning
af problemet.

128. Wheatstones och Siemens dynamo-elektriska
maskiner.
– I stället för att såsom Ladd använda en särskild
induktor för framkallande af den magnetiserande strömmen,
gjorde de båda upptäckarne till den princip, som ligger till
grund för de dynamo-elektriska maskinerna, bruk af blott en
induktor, så att de elektromagneter, som bilda det magnetiska
fältet, därifrån erhålla sin ström. Denna metod har sedermera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:16:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grdahlel/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free