- Project Runeberg -  Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar /
227

(1893) [MARC] Author: Gustaf Robert Dahlander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Dynamo-maskiner för likriktad ström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

V. HEFNER-ALTENECKS DYNAMO-ELEKTRISKA MASKINER, 227

En nyare konstruktion, benämnd modell F, visas af fig.
129. Den skiljer sig från de äldre bland, annat däruti, att då
dessas elektromagneter ega jämförelsevis tunna järnkärnor, som
äro böjda för att lemna plats åt induktorn, äro de nya
maskinernas järnkärnor tjocka och raka, så att de innehålla en större
järnmassa, hvarigenom det magnetiska motståndet minskas.
Man ser jämväl af figuren, att elektromagneternas fyra
trådrullar äro upplindade oberoende af hvarandra och att
tråd-ändarne sluta med klämskrufvar på en vertikal skifva, som är
anbragt vid sidan af maskinen, så att de kunna lätt förenas
sinsemellan. Allt efter olika behof förenas ledningarna med
hvarandra på olika sätt, så att det fördelaktigaste resultatet
erhålles. Den på kollektorn glidande borsten är snedt afskuren,
på det att kontakten alltid må bibehållas med åtminstone en
lamell och gnistbildningen förminskas. För att gifva maskinen
stadigare underlag än det som vid de äldre maskinerna
begagnades, gör man bruk af en stor gjuten bottenplåt, som dock
är försedd med uttagningar, på det att dess vigt ej må blifva
för stor. Jämväl remtrissan har gifvits förökade dimensioner
för att undvika remmens glidning.

Kollektorn å denna maskin förtjänar särskild
uppmärksamhet. Den består nämligen af lameller, som äro skilda från
hvarandra blott genom luftskikten. Närmast maskinaxeln
kommer ett naf af rödmetall, hvilket uppbär ett slags kugghjul,
med lika många kuggar som kommutatorn eger lameller.
Kug-gärnes sidor äro parallela, så att rummet mellan dem blifver
trängre inåt. I hvarje sådant mellanrum är en stång af
rödmetall insatt, isolerad med glimmerblad, något utskjutande å
ömse sidor. Vid den åt lagerbocken vända sidan af dessa
stänger äro kollektorns kopparlameller fastskrufvade och å den
motsatta sidan upptagas induktortrådarnes ändar. Stängerna
qvarhållas i sitt läge genom täckskifvor, hvilka fastskrufvas å
kuggarne, men isolerade därifrån. Slutligen omgifves
induktortrådarnes ändar med en blecfehylsa.

En ännu nyare anordning (se fig. 130) af Siemens &
Halskes stora dynamo-maskiner motsvarar Grammes öfre typ,
hvarom vi förut talat (§ 130). Den benämnes modell H.
Fält-magneterna äro korta och med stor tvärskärning samt gjutna
i ett stycke med bottenplåten, vid hvilken äfven lagerbockarna
äro fastgjutna. Induktorkärnan är af järntråd, som är upplindad
i fyra afdelningar i ringformiga rum, hvilka bildas genom
hopsättning af ett antal genombrutna gjutjärnsringar, fästa på
maskinaxeln. Dessa ringar äro anbragta på ett litet afstånd
från hvarandra, så att ventilation och därigenom afkylning kan
erhållas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:16:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grdahlel/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free