- Project Runeberg -  Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar /
254

(1893) [MARC] Author: Gustaf Robert Dahlander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Dynamo-maskiner för likriktad ström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254 DYNAMO-MASKINER MED LIKRIKTAD STRÖM.

induktorn och polskorna större vid midten än vid kanterna af
dessa, t. ex. 3 mm. vid förra och 12 mm. vid senare stället.
Af samma skäl som vid elektromagnetarna böra vid polskorna
skarpa kanter och hörn undvikas.

Kollektorn eller den inrättning, som är afsedd för
ström-marnes uppsamling, anordnas på flera olika sätt, såsom vi af
det föregående lärt känna. Vanligen följes i hufvudsak den
af Gramme härrörande konstruktionen. Koppar, kanonmetall,
fosforbrons eller stål användas såsom material. Man bildar
lamellerna antingen genom deras utskärning ur ett enda
rörformigt metallstycke eller genom att hvardera lamellen för sig
gjutes eller smides och sedermera filas, inpassas och fastskrufvas
i sitt läge. Lamellerna isoleras från hvarandra och från
maskinaxeln medelst glimmer och vulkanisk fiber eller ock med asbest,
men det sistnämnda ämnet är mindre lämpligt för ändamålet,
emedan det är alltför poröst och hygroskopiskt. Man kan ock
undvara ett särskildt isoleringsämne mellan lamellerna och
endast skilja dem åt med ett luftlager, men man får hindra,
att spån från borstarne där samlas. Ofta använder man en
metallring, som, isolerad från lamellerna, skjutes öfver dessa för
att säkert qvarhålla dem i sina lägen.

Borstarne. Dessa skola beröra kollektorn vid två ställen,
nämligen där potentialen är högst eller lägst vid hela
omkretsen. Vanligen äro vid tvåpolmaskinerna dessa ställen diametralt
motsatta hvarandra, i närheten af de s. k. neutralpunkterna.
Såsom vi något längre fram skola närmare utreda, kommer
diametern genom dessa punkter icke att blifva fullt vinkelrät
mot diametern genom elektromagnetpolerna, utan den erhåller
en vridning i rotationens riktning. Till följd häraf lemnas åt
borstarne ett försprång, hvars storlek beror på magnetiska
fältets intensitet och styrkan af induktionsströmmen. Vid
serie-dynamos är försprånget nära konstant, men eljest beror det på
yttre motståndets storlek. Det är därför behöfligt att så
anbringa borstarne, att deras ställning kan efter behof förändras,
hvarvid man gifver dem ett sådant läge, att gnistbildningen
vid dem blifver så ringa som möjligt. De redan beskrifna
maskinerna visa flera exempel i detta hänseende.
Borsthål-larne böra förses med fjädrar, på det att en jämn och icke allt
för svag tryckning af borsten mot kollektorn må ega rum.
Naturligtvis skola borstarne vara i god ledande förbindelse med
borsthållarne, hvaremot dessa delar skola omsorgsfullt isoleras
från maskinställningen och axellagern. Vanligtvis sammansättes
borsten af ett atital raka koppartrådar, hvilka läggas bredvid
hvarandra och hoplödas vid ena änden, hvarvid ofta två lager
tråd läggas öfver hvarandra. Äfven begagnas breda
kopparremsor, hvilka uppskäras till en del af längden, hvarigenom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:16:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grdahlel/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free