- Project Runeberg -  Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar /
264

(1893) [MARC] Author: Gustaf Robert Dahlander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Dynamo-maskiner för likriktad ström. (Fortsättning.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264 DYNAMO-MASKINER MED LIKRIKTAD STRÖM.

andra och egde samma dimensioner vid alla tre försöken. Två
trådändar voro sinsemellan förenade, de båda andra
gingo-genom en kollektor till en galvanometer. När induktorn
kringvreds ett fjärdedels hvarf, erhölls ett utslag å galvanometern,.
som lemnade begrepp om induktionens storlek. Härvid fick
man, då man använde

induktor med träring.............. 5,

» » slät järnring...........24,

» » utskuren järnring........50.

Det synes häraf, att induktionen blifver väsentligt
kraftigare med järnring än utan sådan och att i synnerhet den
utskurna järnringen är fördelaktig i detta hänseende. Detta måste
bero på den förstärkning det magnetiska fältet vinner med
järnkärnan i samband med det magnetiska motståndets förminskning
och på kraftliniernas olika form i ena och andra fallet. Man får
dock icke föreställa sig, att man bättre tillgodogör det
mekaniska arbete, som användes för induktorns kringvridning, genom
denna fältets förstärkning. Erfarenheten visar nämligen, att
verkningsgraden blifver nära nog densamma vid maskiner
anordnade efter hvilket som helst af dessa tre system. Mer*
otvifvelaktigt är, att man med mindre hastighet hos induktorn
bör kunna erhålla samma elektromotoriska kraft ju kraftigare
det magnetiska fältet är. De utskurna järnringarne medföra
däremot vissa olägenheter. Upphettningen blifver större, och
isoleringen af induktorns trådledning försvåras genom de
framskjutande tänderna. Genom senare försök har Esson funnit,»
att upphettningen förebygges genom att göra bruk af många
sådana tänder samt i synnerhet, om man något litet ökar
afståndet mellan induktorn och de densamma omslutande
polarmaturernas yta. Ventilationen af induktorn förbättras äfven
härigenom. - För öfrigt medföra de framskjutande tänderna
nytta hufvudsakligen för det fall, att det magnetiska fältet är
tämligen svagt, men är utan synnerlig betydelse, när starka
elektromagneter begagnas.

Väsentligt förbättrad är den nya anordning, som vi p. 238
omtalat, hvarigenom induktorns yta förblifver slät och trådarne
anbringas i hål under densamma.

I fråga om de foucaultska strömmarne äro åtskilliga försök
gjorda, bland hvilka vi anföra några af E. Fischinger med
användande af v. Waltenhofens pendel. Denna utgöres af två
stående elektromagneter samt en mellan dessa oscillerande
pendelstång, som i stället för lins har en tjock skifva af koppar,
hvilken rör sig mellan polytorna helt nära dessa. Om -man
låter denna pendel svänga, innan någon ström sätter magneten*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:16:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grdahlel/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free