Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Dynamo-maskiner för likriktad ström. (Fortsättning.) - 149. Förhållandet mellan tvärskärningarna hos järnkärnorna uti induktorn och elektromagneterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRHÅLLANDET MELLAN TVÄRSKÄBNINGARNA ETC. 265
i verksamhet, aftaga oscillationerna endast långsamt, när
pendeln är så upphängd, att den är mycket lättrörlig. Men när
strömmen slutes, visar sig äfven vid ringa intensitet hos
densamma ett hastigt aftagande af svängningsbågen, och, i fall
strömmen är stark, afstannar pendelns rörelse. Detta gäller
under förutsättning af att kopparskifvan är massiv. Om den i
stället är sammansatt af hoplagda kopparbleck med mellanlagda
pappersblad, blifver förhållandet detsamma, men om 4en dela»
genom horisontala eller vertikala utskärningar i aflånga stycken,
som sammanhänga omvexlande vid motsatta ändar, eller om den
sammansättes af på så sätt hoplagda remsor, försvagas
magne-ternas inflytande på rörelsen i hög grad. De foucaultska
strömmarne i skifvan, mellan hvilka och magneterna den retarderande
kraften är verksam, kunna i sistnämnda fall icke fritt utvecklas.
Man kan på så sätt ådagalägga, att dessa strömmars uppkomst
undvikes, om metallen, där de skulle alstras, delas genom plan,
parallela med kraftlinierna och rörelseriktningen (jämför § 143,
p. 252), och detta så mycket fullständigare, ju fullständigare
delningen är, d. v. s. ju större antalet delningsplan är.
149. Förhållandet mellan tyärskärningarna ho&
järnkärnorna uti in duktorn o och elektromagneterna.
- Det inflytande, som detta förhållande utöfvar, är ingalunda
oväsentligt. Vi skola anföra några försök, som vid "Cornell
University" häröfver blifvit anstälda med en Grammes dynamo
af öfre typen (se fig. 125, p. 223). Elektromagnetens kärnor
äfvensom fotställningen var af ganska mjukt smidesjärn och
induktorns kärna af järnplåtar, 0,46 mm. tjocka och isolerade
med gummilacka från hvarandra. De jämförande försöken
gjordes med användande ät olika induktorer, hvilka alla hade
samma yttre diameter, men olika inre diameter. Kraftflödet,
som genomgick trådspolarna bestämdes genom den
elektricitetsmängd, som inducerades i en trådspiral, anbragt på induktorn
och satt i förbindelse med en balistisk galvanometer, när en
ström fick passera elektromagneterna eller, rättare sagdt, när
man lät strömstyrkan därstädes förändras från -f- J till - J.
Man gjorde på så sätt försök med tio olika induktorer, hvilkas
tvärskärning var minst 17,75 och högst 42,44 qvcm., och då
ifrågavarande förhållande var minst 0,561 och högst 1,34,
således induktorkärnans tvärskärning i förra fallet mindre och i
det senare större än elektromagnetens. Det sistnämnda var
dock händelsen endast vid två af dem. Sedermera afsattes
antalet ampére-hvarf i elektromagneterna såsom abscissor och det
inducerade kraftflödet såsom ordinater, och kurvor uppritades
motsvarande de olika induktorerna. Dessa kurvor uppstego till
en början med en gemensam nära rät del från origo för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
