- Project Runeberg -  Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar /
334

(1893) [MARC] Author: Gustaf Robert Dahlander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Vexelström-maskiner och transformatorer - 185. Jouberts teori för vexelström-maskiner, hvilka icke ega järnkärna i induktorspolarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

334 VEXELSTRÖM-MASKINER OCH TRANSFORMATORER.

185. Jouberts teori for vexelström-maskiner,
hvilka icke ega järnkärna i induktorspolarne. - De

försök, som vi i näst föregående paragraf omtalat, visa att
vexelströmmar från maskiner utan järn i induktorspolarne kunna
grafiskt angifvas genom en följd af sinusoider, och den
framställning vi i § 27 lemnat öfver dessa strömmar är ock
grundad på en sådan förutsättning. Utgående härifrån, har
Joubert utvecklat en teori för sådana vexelström-maskiner,
hvars resultat bekräftas af nyssnämnda försök. Vi skola i
korthet redogöra därför, ehuru under en något mer elementär
form.

Om vi tänka oss maskinen ega den elektromotoriska
kraften Et efter tiden t, räknad från det ögonblick denna kraft är
noll, samt Jt betecknar strömstyrkan efter samma tid, så är
under en oändligt liten tid r det elektriska arbetet EtJtT>
och om detta endast alstrade värme i strömkretsen, hvars totala
motstånd är H, skulle, på grund af Joules lag, den utvecklade
värmemängden vara Jt HT, så framt icke ex trå- strömmar eller
andra på reaktionen från maskindelarne beroende verkningar
uppstode. Inom elektromagneterna kunna dessa reaktioner
försummas, men de äro däremot betydande uti induktorn.
Betecknar L själfinduktionskoefficienten (se §§ 29 och 65), hvilken
man kan tänka sig såsom kraftflödet utgående från induktorn,
när den genomgås .af en ström med styrkan l, samt i är
strömstyrkans oändligt lilla förändring under tidselementet T, så^
varierar därunder den elektromotoriska kraften med Li, och
det elektriska arbetet, som motsvarar variationen, är LJti. Men
då den totala elektriska energien icke förändrats, har man

JfRr + LJti
och således

JEt = JtE + L– = JtE -f IÄf,

T

om i1 angifver den hastighet, hvarmed strömstyrkan varierar
under det ögonblick den tages i betraktande. Nu är (§ 27)

där Em är den elektromotoriska kraftens maximi-värde samt T
tiden för en fullständig period. Sätter man för korthets skull

2i L

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:16:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grdahlel/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free