Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Elektrisk belysning - 217. Motståndet och den elektromotoriska kraften i ljusbågen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398 ELEKTRISK BELYSNING.
förminskas intill en viss gräns i samma mån gasen förtunnas,
men stiger åter, när förtunningen öfverskrider denna gräns.
Detta beror då på att r växer, men r± aftager, när gasen allt
mer förtunnas, och det totala motståndet kan därför hafva ett
minimum, motsvarande en viss grad af gasens förtunning. Denna
uppfattning är dock ingalunda allmänt godkänd, och frågan är
ännu icke fullständigt utredd.
Det synes af det nu anförda, att elektricitetens rörelse
mellan de kolspetsar eller andra elektroder, mellan hvilka en
ljusbåge alstras, i högst väsentlig grad beror af ledningen genom
själfva den glödande gasmassan. Strömmens gång genom
ljusbågen måste sålunda bero icke blott därpå, att glödande, från
elektroderna lösryckta partiklar bilda liksom en brygga mellan
dessa, utan förnämligast därpå, att den emellan varande
gasmassan, hvilken utgöres icke blott af luft, men äfven af andra
gaser, härrörande af elektroderna, erbjuder en väg för
elektricitetens öfvergång. Huru stort motstånd, som den ena eller
den andra af dessa ledare utöfva, är svårt att utröna. Man
kan endast i dess helhet bestämma detsamma, och vi skola nu
redogöra för de i detta ändamål gjorda undersökningar.
217. Motståndet och den elektromotoriska kraften
i ljusbågen. - Af det sätt, på hvilket ljusbågen uppkommer,
kan man genast finna, att den måste utöfva ett icke obetydligt
motstånd vid elektricitetens öfvergång mellan elektroderna. De
första noggranna försök häröfver äro gjorda af JEdlund*), och
de härvid funna resultaten äro bekräftade af andra forskare.
Vid försöken användes en Foucaults lampa, hvars kolspetsar
för hand anbragtes på olika afstånd. Strömmen från en
Bunsens stapel med ända till 79 element fördes genom spetsarne,
och den alstrade ljusbågens längd bestämdes genom att
uppmäta dess på en skala projicierade 28 gånger förstorade bild.
I strömkretsen var en reostat införd, bestående af en med
kopparvitriollösning fyld parallelipipedisk kista af 148 mm. bredd
och höjd, i hvilken två kopparbleck med samma bredd kunde
föras på olika afstånd sinsemellan. Till en början bragtes
pol-spetsarne i beröring och motståndet bestämdes, hvarefter en
ljusbåge med en längd, vexlande mellan 0,4 och 2,4 mm.
fram-bragtes och undersöktes. På så sätt anstäldes flera
försöksserier, förnämligast med kol, men äfven med kopparelektroder
och vid olika strömstyrka, som dock bibehölls konstant under
hvarje särskild försöksserie. Edlund kom genom dessa
undersökningar till en vigtig slutsats, nämligen att det hinder ljus-
*) Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1867 och
1868.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
