- Project Runeberg -  Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar /
400

(1893) [MARC] Author: Gustaf Robert Dahlander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Elektrisk belysning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

400 ELEKTRISK BELYSNING.

lampa, som sattes i verksamhet genoin en Grammes maskin.
Denna gafs en hastighet af 750 och 780 hvarf i minuten, och
medeltalet togs af de härvid gjorda bestämningarna. Man erhöll
sålunda ljusbågens motstånd till nära 0,55 ohm; den
elektromotoriska kraften hos densamma var då 29,9 volt. Styrkan
hos den af maskinen alstrade strömmen var vid dessa försök i
medeltal 47 ampere och dess elektromotoriska kraft omkring
116 volt.

Den elektromotoriska kraften i ljusbågen har de senare
åren varit föremål för många undersökningar. En och annan
forskare erkänner visserligen icke tillvaron däraf utan anser,
att ett öfvergångsmotstånd är orsaken till hithörande företeelser,
men i allmänhet anses det bevisadt, att en sådan
elektromotorisk motkraft verkligen finnes. Särskildt synes detta framgå
af de försök v. Lang anstalt. Dess storlek bestämdes af honom
till 39 volt. I Norra Amerika hafva Cross och Shepard gjort
ganska vidsträckta försök häröfver. De använde en särskild
lampa, där afståndet mellan kolspetsarne kunde förändras och
bestämmas med en mikrometerskruf. Strömmen lemnades af
Brushs dynamo. Före hvarje försök filades kolstängernas ändar
plana och bragtes i beröring, hvarefter de aflägsnades från
hvarandra. Kolens utvidgning var ingalunda omärklig, och hänsyn
togs därtill. Båglängden varierade vid de tolfhundrade
försöken mellan 0,2 och 13 mm. samt strömstyrkan mellan 3 och
10 ampere. Från två kopparband, som omgåfvo stängerna så
nära ändarne som möjligt, gingo ledningstrådar till en
voltmeter. Motståndet i bågen angafs genom förhållandet P: i.
Det visade sig, att den elektromotoriska kraften var väsentligt
större, när ljusbågen var tyst, än när den frambringade ett
hvisslande ljud, nämligen vid pass 39 volt i förra fallet och
15 volt i det senare, men den är något större vid svagare och
något mindre vid starkare ström. Sålunda var den vid en
tyst ljusbåge 40,16 volt vid 5 ampere oeh 37,45 volt vid 10
ampere strömstyrka. Det skenbara motståndet i ljusbågen
uttrycktes vid 5 ampere med 7,97 -J-0,41 l och vid 10 ampere
med 3,73 + 0,15 Z ohm, då l är båglängden i millimeter. När
den negativa kolspetsen anbragtes öfverst, blef den
elektromotoriska kraften i medeltal 39,4 volt och 14 volt. Genom
införande af ett metallsalt i ljusbågen förminskas i fråga
varande kraft. Äfven kolspetsarnes temperatur visade sig ega
stort inflytande. Om den positiva spetsen omgafs med eldfast
lera och den negativa med en kopparring, erhölls i medeltal
47 och 21 volt. Omkastades anordningen, så att den positiva
kolspetöen i stället af kyldes, fick man 11,7 och 5,6 volt.

Den potentialskilnad, som eger rum mellan de båda
kolspetsarne eller de metallstycken, som uppbära dem, måste vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:16:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grdahlel/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free