Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Elektrisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
ELEKTRISK BELYSNING.
Fra. 251.
delar svafvelsyrad kalk och svafvelsyrad baryt. Den smälter
icke, utan förflyktas omedelbart i ljusbågen och bidrager
sålunda till ljusintensitetens förökande; den är
äfven lättare att anbringa vid kolen än hvad
kao-linen är. Man gör bruk af en gipsform för att
gjuta isoleringsämnet vid kolstängerna.
För att uppbära brännaren användes vanligen
en fjädertång, hvars båda afdelningar äro
isolerade från hvarandra, men man har äfven begagnat
flera andra anordningar. Brännaren varar
vanligen två timmar, hvarefter den får ersättas med en
ny, om längre belysning erfordras. Man
använder därför i en lampa flera brännare, hvilka kunna
sättas i verksamhet den ena efter den andra.
Fig. 251 visar en dylik brännare. De båda
kolstängerna hafva vanligen 4 mm. diameter och
25 till 30 cm. längd. De utskäras alltid ur
samma stycke, på det att de må ega fullkomligt
lika sammansättning. Isoleringsmassan, som
sammanbinder dem, har 3 mm. bredd och 2 mm.
tjocklek. Nedtill finnas två små metallrör af
omkring 50 mm. längd, uppskurna efter en
genera-tris. Kolstängerna ingå däruti 15 mm. Rörens
ändamål är att försäkra kontakten mellan kolen
och fjädertången, som fasthåller brännaren. De
sammanhållas medelst ett stycke af en
isolerings-massa med 4 cm. längd samt tillräcklig fasthet
tör att kunna motstå tångens tryck. Där de båda
isoleringsmassorna mötas, omgifvas de med ett
band, formadt af en deg, förnämligast bestående
af kiselsyradt kali. Kolstängernas öfre ändar äro
slipade till spets och sedermera doppade i en
blandning af tre delar kokspulver och två delar
blyerts samt gummilösning. Härigenom får man
den förening mellan båda kolspetsarne, som
erfordras för att framkalla ljusbågen. Har denna
en gång slocknat, kan den icke återställas, utan
ombyte af brännare. Man har försökt att etter
behag kunna utsläcka och tända bågen genom
att inblanda metallspån i isoleringsämnet, men
man har öfvergifvit detta förfaringssätt, enär
därigenom kostnaden förökades och nyttan syntes
tvifvelaktig.
Vanligen äro fyra brännare anbragta i en
lampa. När den ena utbrunnit, sätter en vid
lampans fot varande kommutator strömmen i stånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
