Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Elektrisk belysning - 236. Sol-lampan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOL-LAMPAN. 445
punkt förblifva i samma läge, om man genom snören och
mot-vigter för dem mot hvarandra. Ljusbågen bildas mellan de två
nämnda punkterna, hvilkas afstånd är konstant under lampans
normala verksamhet. Af bry tes strömmen, föras de båda
beröringspunkterna mot hvarandra, till dess strömmen ånyo slutes.
Eapieffs lampa har i England vunnit användande.
Särskildt må nämnas, att hon begagnats i den bekanta tidningen
"Times" tryckeri.
Jamins lampa har likasom Wildes och Debruns parallela
kolstänger utan isolerande mellanlag, men bågen alstras
nedtill. För * att därstädes qvarhålla honom är rundt om
kolstängerna en ram anbragt, hvilken är bildad af ett antal trådar.
Den elektriska strömmen genomlöper dessa, och genom den
verkan, som han utöfvar på ljusbågen, föres denne till
spet-sarne och förblifver därstädes. Dessutom bringas kolstängerna
i en oscillerande rörelse, motsvarande vexelströmmarnes
omkastning, så att de ömsevis med spetsarne beröra och ömsevis
aflägsna sig från hvarandra. Härigenom kan ett större antal
lampor anbringas efter hvarandra i samma ledning; 60
brän-nare kunna underhållas med 20 hästkrafter. Men ett
obehagligt buller och stark vexling i ljusstyrkan göra denna lampa
till en af de minst tillfredsställande.
Ignatiews lampa utgöres af en ihålig kolcylinder med 13
mm. diameter och 1,9 mm. godstjocklek, inneslutande en
kölstång af 4,2 mm. diameter, isolerad med ett lager kaolin eller
luft. Man kan här begagna likriktad ström med stången som
negativ elektrod.
236* Sol-lainpan. - Man benämner så en af Clerc
och Bureau i Belgien uppfunnen elektrisk lampa, hvilken
på sätt och vis kan betraktas såsom en modifikation af
Jablochkoffs. Fig. 252 visar dess anordning. Två kolstänger A
och S af halfcylindrisk form äro stälda lutande, så att deras
nedåt vända spetsar komma på något afstånd frän hvarandra
De äro anbragta i två rännor, uttagna i ett litet stenblock
F, af flera stycken och nedtill af marmor eller komprimerad
magnesia, alltsammans omslutet med en gjutjärnsram, hvilken
kan upphängas medelst en bygel M. Blocket är nedtill
urhålkad t mellan de för kolspetsarne gjorda trånga
öppningarna. Ljusbågen alstras därstädes och bringar en del af
stenblocket i glödning. Kolstängerna nedsjunka till följd af sin
egen tyngd, så att deras spetsar alltid komma ned till de
nyssnämnda trånga öppningarna. Medelst stift, inskrufvade i
kolstängerna, och rörliga ledningstrådar stå stängerna i ledande
förbindelse med polskrufvarne, hvarigenom strömmen införes.
Ljusutvecklingen härrör dels af bågen, dels af den mellan kol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
