- Project Runeberg -  Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar /
514

(1893) [MARC] Author: Gustaf Robert Dahlander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Elektrisk belysning. (Fortsättning.) - 268. Centralstationer för elektrisk belysning af städer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

514 ELEKTRISK BELYSNING.

Tesla har försökt konstruera på dessa grunder beroende
lampor till belysningsändamål. Fig. 297 visar en af dem. e
är en kula af kol, k isolerande beklädnad till ledningstråden,
l den yttre metallbeklädnaden.

Vid en annan lampa begagnas icke någon yttre ledning,
utan den elektrostatiska verkan är tillräcklig att frambringa
ljusfenomenen.

Huruvida detta belysningssätt kan blifva af något
praktiskt värde är ännu omöjligt att afgöra.

268. Centralstationer för elektrisk belysning af
städer. - De anordningar för elektrisk belysning vi hittills
\agit i betraktande äro hufvudsakligen afsedda för belysning
inom ett temligen inskränkt område, t. ex. ett boningshus, en
teater, en fabrik o. s. v. Men om man har för afsigt att från
samma belysningsstation förse många tusen lampor med
elektricitet, såsom förhållandet måste vara, då större städer skola
erhålla elektriskt ljus, måste man använda inrättningar, som i
vissa hänseenden icke obetydligt afvika från de nu beskrifna.

Man använder vid det redan stora antal centralstationer,
som uppstått under de tio år, det elektriska ljuset i vidsträcktare
skala begagnats, flera olika system. Till en början får man skilja
mellan stationer med vexelström och likriktad ström. Ben
förra användes nästan endast, då drifkraften och således
elektriciteten hemtas från ett aflägset beläget ställe, så att det skulle
blifva för kostsamt att direkt leda strömmen, utan man
nödgas, på sätt vi nyss visat, att först frambringa ström af hög
spänning och jämförelsevis ringa intensitet, hvarigenom den
kan föras uti smala trådar för att sedermera genom
transformatorn förvandlas till låg potential och stor intensitet, så att
den kan fördelas till ett stort antal glödlampor under de
förhållanden dessa betinga. Med likriktad ström får man olika
anordningar, allt efter som man gör bruk af tvåledaresystemet,
hvilket dock endast medgifver en belysningsradie af 500 till
600 meter kring stationen, eller treledaresystemet, med hvilket
en dubbelt så stor radie kan användas utan att ledningen
blifver allt för kostsam. Det sistnämnda är det numera helst
begagnade. Sällan gör man bruk af femledaresystemet, emedan
stationens anordning blifver allt för invecklad.

Vid de nyare stationerna med likriktad ström hafva
accu-mulatorerna tillämpats i vidsträckt skala. Det har nämligen
visat sig ekonomiskt fördelaktigt att begagna accumulatorer
i stället för att låta de stora dynamo-maskinerna gå under
hela dygnet. Men accumulatorerna åstadkomma en icke ringa
förlust i elektrisk energi, och deras underhåll är förenadt
med åtskilliga obehag. Genom den garanti, som åtskilliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:16:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grdahlel/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free