Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Elektrisk belysning. (Fortsättning.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTLÄNDSKA CENTRALSTATIONER MED LIKRIKTAD STRÖM. 529
ningen, d. v. s. det i bruk varande antalet lampor är så ringa,
att maskinens gång ej är regelmässig. Reostaten utgöres af
isolerad nysilfvertråd, upplindad på järnrör, hvilka afkylas genom
att en fläkt sänder en luftström därigenom. Till en början har
man användt tvåledaresystemet, men småningom öfvergått till
treledaresystemet genom anbringande af en tredje kabel, som
bildar en yttre ledning. Man har för erhållande af jämnare
spänning i belysningsnätet inkopplat den negativa
matareledningen till en knutpunkt i nätet mellan två positiva ledningar
i stället för att låta positiva och negativa ledningar gå till
motsvarande delar. Alla matareledningar gifvas samma motstånd
genom att införa extra motstånd på de kortare ledningarna*).
Bélysningsstationerna i Paris för likriktad ström tillhöra
fyra olika bolag, hvilka erhållit koncession af municipalrådet.
Ett bolag har en station vid Faubourg Montmartre, ett annat
fyra stationer i olika delar af staden. Edisonbolaget har två
stationer samt Popps bolag för öfverförande af drifkraft med
komprimerad luft sin största station vid Boulevard Richard Lenoir
samt dessutom tre mindre stationer. Ångmaskinerna vid
samtliga dessa stationer hafva icke mer än högst 300 hästkrafter
hvardera, men vanligen mindre. Popp-bolagets största station
har fyra trippel-expansionsmaskiner samt fyra Babcock & Wilcox’
ångpannor. Maskinaxeln gör 135 hvarf i minuten.
Dynamo-maskinerna, till antalet åtta, äro af Desroziers typ (se § 140),
hvilka utmärka sig genom frånvaron af järn i induktorn. Sex
af dessa dynamos kopplas i serie, så att 2,400 volt erhålles,
då man därmed vill ladda de vid 25 bistationer uppstälda
accumulator batterierna. Två sådana, hvardera med 65 element,
finnas vid hvarje bistation. Ledningsnätet har icke något direkt
samband med de hufvudledningar, hvarifrån batterierna laddas.
De fyra hufvudstationerna, som tillhöra Popp-bolaget, hafva
hvardera sin särskilda slutna strömkrets. I nödfall kan man
likväl förena två af dessa.
De flesta ledningar i Paris äro underjordiska, men för
öfrigt väsentligt olika hvarandra. Edison-bolaget använder
tre-ledaresystemet med blanka kablar, anbragta i betonkanaler under
trottoiren. Kanalerna hafva 33,5 cm. höjd samt 25 å 40 cm.
bredd. Kablarna hvila på gjutjärnssadlar, fastsatta på
porslins-isolatorer i dubbel klockform. Dessa uppbäras af vertikala
järnstänger, hvilka äro fastskrufvade vid horisontala stänger,
som gå tvärs öfver kanalerna på 2 m. afstånd sinsemellan. För
att spara på utrymmet har man sammanfört på samma isolator
två matareledningar med nära lika potential. För den skull
*) Om belysningsstationerna i Berlin se vidare ingeniör O. Fricks
reseberättelse i Teknisk Tidskrift, 1891, p. 77.
Elektriciteten. 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
