- Project Runeberg -  Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar /
619

(1893) [MARC] Author: Gustaf Robert Dahlander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Elektriska motorer. - Öfverförande af mekaniskt arbete medelst elektricitet. - Elektriska järnbanor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OERLIKONS ELEKTRISKA JÄRNBANE-ANLÄGGNINGAR. 619

De nyaste motorerna likna till det yttre i någon mån dem
vi i § 313 afbildat. Af dem finnas fyra olika typer från 10
till 30 hästkrafter. Man har sökt erhålla ringa vigt och ringa
omloppshastighet, så att rörelsen kan bibringas hjulaxeln med
en enda kugghjulsutvexling i förhållande af 4: l å 5:1; vidare
tyst gång, skydd mot fuktighet, snö och dam, hvarför motorn
är fullständigt innesluten, dock så att lagren blifva lätt
tillgängliga. Induktorn har sina trådlindningar i djupa
inskärningar uti järnkärnan, hvilka äro slutna medelst
isoleringsämnen, så att tråden är väl skyddad utifrån. Por öfrigt kan
såväl induktorn som magnetspolarne lätt ombytas.
K/eglerings-motstånd, omkastare och afbrytare äro sammanförda i en låda
och manövreras med en och samma häfarm. När vagnen
framkommit till slutstationen, vrides stången med kontaktrullen,
så att den kommer på motsatt sida mot vagnen mot förut.
Vigten af en motor för 15 hästkrafter är 950 kg. Antalet
hvarf i minuten hos dess induktor är 425.

Vi anföra särskildt en af Oerlikon-fabriken utförd
anläggning af detta slag, nämligen den 3,25 km. långa banan
Sissach-Gelterkinden. Spårvidden är l m.; krökningsradier
anda ner till 60 m. samt stigningar af ända till 1,5 proc.
förekomma. Maskinstationen ligger l km. från Sissach. En
Jonval-turbin af c:a 40 hk. drifver dynamo-maskinen. Denna är
två-polig med serielindning och ringinduktor. Strömmen upptages
från bronskollektorn medelst två par borstar af kopparväf. Det
uppgifves, att de störande inverkningar, som genom induktionen
utöfvas på närgränsande telefonledningar, blifver mindre, då
sådana borstar begagnas, än när bleckborstar voro i bruk. –
Maskinens positiva pol är förenad med skenparet och den
negativa polen med instrumenttaflan. På denna är uppsatt en
afbrytare med kol-kontakt, en ampéremeter och två voltmetrar,
en åskledare samt en automatisk kortslutningsapparat, som är
afsedd att kortsluta fältmagnetspolarne och sålunda afbryta
strömmen, när dennas bestämda maximivärde öfverskrides.
Strömmen föres genom skenorna till det elektriska lokomotivet och
genom en luftledning tillbaka till stationen. Skenorna äro vid
samtliga fogar förenade genom nedtill fastlödda och nitade
för-tenta kopparremsor. Dessutom äro vid hvar fjärde skärf de
båda skenparen förenade sinsemellan genom 6 mm. grofva
koppartrådar. Luftledningen utgöres dels af en 6 mm.
hårddragen koppartråd, hvilken utgör kontaktledningen, och dels
af en matareledning, till större delen af 50 qvmm.
tvärskär-ning. Kontaktledningen är upphängd 5,5 m öfver banan och
likasom matareledningen anbragt på oljeisolatorer. Man gör
för ledningarnas uppbärande bruk af trästolpar, vanligen på
35 å 40 m., men i kurvor på 15 m. afstånd från hvarandra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:16:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grdahlel/0629.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free