Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Galvanoplastikens nyare framsteg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ELEKTRISKA STRÖMMENS KEMISKA VERKNINGAR. 635
Om en lösning innehåller inblandade ämnen, hvilka till
följd af sin kemiska frändskap kunna främja elektrolysen genom
att framkalla sekundära verkningar, kan detta utöfva väsentligt
inflytande på resultatet. Så t. ex. kan i vissa fall upplösningen
af syre, väte eller klor framkalla sönderdelning af vatten, när
icke stapeln är tillräckligt stark att omedelbart göra detta. På
samma sätt främjas sönderdelningen, om någondera af
elektroderna kan ingå förening med ett af de utvecklade ämnena.
Vatten, som icke sönderdelas med ett enda galvaniskt element,
när man som elektroder använder platinableck, kan undergå
elektrolys, om i stället för det positiva platinablecket användes
en lätt syrsättlig metall. Äfven temperaturen inverkar på den
hastighet, hvarmed sönderdelningen försiggår, så att denna
påskyndas genom vätskans uppvärmning.
Den elektriska strömmen kan i vissa fall åstadkomma en
mekanisk förflyttning af elektrolyten. Vi inskränka oss till att
här omnämna detta förhållande, hvars afhandling skulle ligga
allt för långt från den fråga, som nu sysselsätter oss.
Den nyare teorien för elektrolysen är grundad på
disso-ciationen. Enligt Clausius skulle nämligen elektrolytens
molekyler vara dissocierade, så att de särskilda beståndsdelarnes
rörelser voro oberoende af hvarandra. Det är i synnerhet S.
Arrhenius, som utvecklat denna teori, hvilken vi hår måste
inskränka oss att antyda/1’)
Hufvuddragen för den nya teorien äro följande: Mellan
gasers och utspädda lösningars egenskaper förefinnes ett
an-märkningsvärdt samband, såsom redan v an’t Hoff framhållit.
Detta beror på, att molekylernas afstånd i båda fallen är mycket
stort i jämförelse med deras dimensioner. I följd häraf ega
.gaser och lösningar i flera fall likartade egenskaper, hvilket
ock Arrhenius genom vidsträckta försök ådagalagt. Man kan
därför äfven genom undersökning af en fast kropps lösning
bestämma dess molekylarvigt lika väl som detta kan ske hos
en gasformig kropp. Enligt den elektrolytiska
dissociations-teorien äro elektrolyten som äro lösta i vatten, till större eller
mindre del sönderdelade i sina joner, och det är den
dissocierade delen af lösningen, som förmedlar den elektriska
strömmen i denna genom de elektriskt laddade atomerna. Enär för
gaser gällande lagar äfven äro tillämpliga i fråga om vätskor,
så måste de för delvis dissocierade gaser ur den mekaniska
värmeteorien härledda lagar äfven kunna användas i fråga om
elektrolyternas lösningar. På grund häraf kunna flera vigtiga
satser beträffande elektrolysen härledas. Så t. ex. har i all-
*) Se vidare härom: Bihang till K. Vet.-Akademiens handlingar, Bd. 16
samt Annalen der Physik uod Chernie, 1891, Bd. XLII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
